Ja så känner jag mig nuförtiden, jag är stelare än ett kylskåp, en telefonstolpe, ja kalla det vad du vill!
Varför? Jo dels är min kropp rätt söndervärkt av artros, men, huvudanledningen stavas: SKITVINTER!
Jag vill ju kunna susa fram på sparken, ta långa lugna sparktag, stå upp och gliiiida fram…

Vilket mörker!

Evinnerliga regn och rusk, så här ser det ut när vi går ut på gården efter klockan sex. Snart är vattenpussarna så stora att Blinka kan simma i dem…

Svampsäsongen har kommit igång, fyndet gjorde jag utanför mitt hus på gräsmattan som alldeles grön tittar fram!

På hemväg…

…så hade jag regnet till trots flaxat iväg uppåt norr för att gratulera..

..en inte längre så liten Vanessa , mitt barnbarnsbarn i Falun som igår fyllde hela 4 år!

Vilken tur att farmor bor på närmare håll så hon fick förmedla en grattiskram även från gammelfarmor!

Tänk, det känns som igår…

För första gången på flera månader klättrar solen såpass att den når över trädtopparna och lyser på farstubron på morgonen!
Det minner mig om när jag på våren öppnar dörren, stiger ut på farstun och sätter mig på bänken, vänder upp ansiktet mot solen och njuter av morgonfikat till fågelkvitter!

Astrid…