…så hade jag regnet till trots flaxat iväg uppåt norr för att gratulera.. ..en inte längre så liten Vanessa , mitt barnbarnsbarn i Falun som igår fyllde hela 4 år! Vilken tur att farmor bor på närmare håll så hon fick förmedla en grattiskram även från gammelfarmor! Tänk, det känns som igår när dottern ringde och sa att hon skulle bli farmor…och så är det fyra och ett halvt år sedan, :help: Själv har jag ägnat delar av denna söndag.. ..i en skrubb! , ja eller nästan. Jag har plockat upp skänkta kläder i nya lagret till vår behovsloppis Harmony. Vi huserar nu i vårdcentralens gamla lokaler som blev stående…

För första gången på flera månader klättrar solen såpass att den når över trädtopparna och lyser på farstubron på morgonen! Det minner mig om när jag på våren öppnar dörren, stiger ut på farstun och sätter mig på bänken, vänder upp ansiktet mot solen och njuter av morgonfikat till fågelkvitter! Astrid är mycket fundersam och tror inte ett dugg på att det är skönt ute! ..medan Torsten är mycket modigare och utforskar gården mest varje dag.. Själv har jag en viktig roll att fylla i katternas liv, att öppna konservburkar! Fast det slipper man numera när portionspåsen är uppfunnen 😀 Jag har funderat så det knakar om jag ska erkänna…

Igår när jag satt här hemma i lugn och ro fick jag plötsligt syn på en liten liten jycke spatserande i hallen! Jag hade fått oaviserat besök av liten Daniel, eller ”Ahmed” som jag kallar honom 😡 , en go liten gubbe som man kan pussa ihjäl… ..med åtföljande matte, min fina dotter, så mysigt att äntligen få krama om! och pojkvän! Ja, han fick en kram han med… Så glad överraskning och så skoj att ses även om det var bara en stund! Medan de var här dök Xet upp som en räddande ängel med en hink med sand som han spred ut nedanför min dörr! Katterna tyckte inte…

Eller hur? Här hjälper inte ens broddar… Det är lätt att hålla sig för skratt när gårdsplanen ser ut såhär Envis som synden ger jag mig inte utan traskar uppför vägen för att leverera en påse grönsaker till kaninerna. Uppför backen går det skapligt, det är värre att smyga nerför igen…det tog nog rekordlång tid för den korta sträckan idag Väderomslag inträffar varje vinter, och varje vinter jag klarar mig utan brutna ben drar jag en suck av lättnad! Vi ”loppistanter” intog igår kväll en god filébuffé, men självklart gav inte magen godkänt utan strulade inatt. Det är smällarna man får ta, ibland får man unna sig och ta konsekvenserna…