Hej på er! Rumba heter jag fast matte har börjat kalla mig Rambo för jag busar så mycket! Jag försöker bjuda in ”gamtanten” Blinka till lek ibland, med varierat resultat ..hon skvallrar genast till morsan om att jag är olydig.. Ibland tar Blinka betäckning under soffan för hon tror att jag inte hittar henne där 😉 En tupplur hos morbror Torsten är aldrig fel, men honom kan man inte busa med för han smäller till en med tassen! Nu har jag gott om plats i bingen, Blinka försöker ibland antyda att det är hennes bädd, men det tror inte jag! Ibland är det ändå bra att morsan finns så man…

Inte är det nu så mycket att fira, fem ynka år, och inte var det så upphetsande att det kallas för trä-bröllop heller Men jag är glad och lycklig över varenda dag vi får tillsammans gubben och jag 😀 Hösten har kommit på allvar nu, det viner kring knutarna och färggranna löv flyger i luften, regnet som smattrade imorse har lugnat ner sig. Min planering fungerade till 100% då jag skickade Blinka som arbetskompis med gubben idag så jag slapp gå ut och bli blöt… Även om morgondagen åter ska vara fin så kommer inte färgprakten att finnas kvar ..tur då att man kan frossa i foton Nu dröjer det…

I helgen tog vi oss äntligen till ett utflyktsmål vi har haft siktet inställt på länge, nämligen friluftsmuseet Finnstigen i Hällefors. Här bland de blånande bergen har man återskapat den gamla miljön svedjefinnarna levde och verkade i från 1600-talet och framåt. De allra första finnarna bodde i dessa kåtor bestående av bara ett utrymme med eldstad i mitten. Men titta vilken linslus som kommit med på bild Det var i detta fönster jag kikade in! Skorstenarna är ofta det mest spännande inslaget på alla gamla byggnader, de kan se ut lite hur som helst med uppbyggda stenrösen runt om. Ett annat exempel på krokig skorsten.. Simon i Sången var traktens…

Imorse var dom två små lurvbollar vid köksbordet.. ..men medan mamma Astrid var ute och luftade sig packade ena kattungen ihop sig i svampkorgen och flyttade! Närå, riktigt så gick det inte till! Nya matte och husse hämtade sin nya familjemedlem i en kattbur.. Kvar blev en ensam Rambo .. Astrid har jamat och kallat, kallat och jamat efter sina små, men den ena hittar hon inte ..och den andra ligger tryggt kvar i bingen trots mammas lockrop! Ja vi tror nog här i pörtet att Astrid är räknekunnig och mycket väl vet att en unge är borta! Själv är jag ganska värdelös på matte, det blir lätt så då…