Nä, inte blev det någon Efit- ett foto i timmen – igår! Hade helt enkelt absolut inget att fota… Så nu blir det ett nytt försök lördagen den 29 Istället tänkte jag dela med mig av några foton från Disponentparken som vi i söndags besökte för allra första gången. Dock inte den sista! Parken har öppet september månad ut men jag väntar nog till våren innan nästa besök Vi parkerar bilen vid Cassels, en konsertlokal som hade öppet hus denna söndag Visst blommar det ännu! Parken är över 100 år gammal och 34000 kvadrat stor På bänken sitter en kompis, gjord i tovad ull. Hon ser snäll ut! Går jag…

Nu när hösten anlänt på allvar märker jag tydligt hur olika termostat sambon och jag har.. Vi smyger omkring i lägenheten, den ena (jag) öppnar fönster, stänger av element, den andra (sambon) stänger fönster och öppnar upp elementen.. På kvällarna sitter vi framför teven, den ena (jag) svettas, den andra (sambon) går diskret iväg för att ta på sig ytterligare en tröja för att slippa klapprande tänder… Igår kväll frågade jag snällt om jag kunde få öppna fönstret, möttes av en ytterst frågande blick, vände mig om och konstaterade att fönstret redan var öppet… Att jag är varmblodig har förstås många naturliga förklaringar, dels mitt hull, dels min östrogenbrist efter…

Kan inte undanhålla er de fina bilderna jag tog idag på 100-årsjubileet! Såhär såg skolbyggnaden ut när det begav sig. Numera är skolan i en modernare byggnad men på samma ställe. På skolgården möts vi av glada barn som står vid byktunnor och provar på att byka på gammeldags vis! Blöta trasmattor är tunga! På baksidan står gossarna och lär sig såga ved till braskaminen! Det är hårt arbete för korta ovana armar! I ett annat hörn av skolgården sitter en klass runt en öppen eld och lyssnar på fröken som berättar om vättar och troll! Vi går in i skolan och möts av: Hjälp, den fröken såg inte snäll…

Jaha, som ni ser goa vänner, så börjar min sida åter likna nåt! Och den ska likna nåt som jag INTE ser när jag tittar ut genom fönstret idag, nämligen en regnig höstdag… Tvärtom, här skiner solen från en molnfri himmel, luften är hög och ljuvlig att andas! Om man nu kan andas vill säga! Här kommer Nezerilen till pass, vi nästan slogs om den i morse då mannen skulle åka till Enköping.. Jodå, han fick den med sig, ”itte så trevligt att prata bed folk där bad är täppt i däsad”! Låtsades vara empatisk och steg upp o fikade med honom klockan fem i morse, trots att bägge var…