Sällan har väl kön till kyrkan ringlat sig så lång som igår kväll i Grangärde En timme innan utsatt tid satt vi bänkade i kyrkorummet.. det fanns gott om tid att beundra den fina interiören Och så stod han då där, mannen med den mäktiga rösten, med den glittriga kavajen och de sminkade ögonen, tenoren Rickard Söderberg, tillsammans med Grangärde och Säfsnäs kyrkokörer och ungdomskör Vid sin sida hade han också klarinettisten Jon Lundberg, ortens egen son och Johan Reis på piano Fin akustik i kyrkan gjorde framträdandena än mer njutningsfulla och stämningsfulla, ”Till havs” framkallade ståpäls… Det var en kväll att minnas både för oss åhörare och för körmedlemmarna!…

”Vi hade i alla fall tur med vädret…” , det uttrycket stämmer verkligen! Dagen innan flytten kom det rejäla hagelskurar och när vi väl var klara med transporterna med öppet släp två dagar senare ja då kom regnet…på valborgsmässoafton var det riktigt busväder! Men, det blev ingen brasa för vår del, orken var slut och Blinka gillar inte efterföljande fyrverkeri. Katter brukar ha en tendens att känna på sig när något är i görningen och försvinna som en avlöning men mina fina missar hade bestämt sig, dit matte flyttar, dit följer vi med! Men det vore en överdrift att påstå att det var lätt som en plätt att få dem…

Igår satt jag och löste Dalakrysset i min lokaltidning. Det är ett trevligt annorlunda kryss där man med hjälp av ledtrådar ska hitta texten till en dikt, eller delar av den. Ibland går det bara inte att få krysset färdigt, då spar jag det tills lösningen kommer för att kunna se vad jag gick bet på, men andra gånger går det bättre och då skickar jag in lösningen och hoppas på tur. Gårdagens prövning lönade sig och jag tyckte dikten var så fin så jag återger den här: Intet är som väntans tider vårflodsveckor, knoppningstider Ingen maj en dager sprider som den klarnande april Kom på stigens sista halka skogen…

Kan man bli annat än lycklig när man ser den här tavlan på väggen i Sandgrund? Tänk att få ha den som en fondtapet… Jag kanske ska berätta lite om Sandgrund där Lars Lerin har en stående utställning.. Från början är lokalen en restaurang som invigdes 1960. Den kom att ersätta restaurangen Stadsträdgården som året innan bränts ner av en pyroman. Den nya restaurangen utformades av arkitekt Uno Asplund och den var en av landets största och modernaste. Sandgrund förvandlades snabbt till ett danspalats med publik från stora delar av både Sverige och Norge under glansperioden på 80-talet. Diskoteken slog ut danspalatsen och 2011 köpte kommunen Sandgrund där Lars Lerins…