Nu är det glassigt värre, ögonen bländas av starkt solsken och i kombination med kritvit snö är resultatet rinnande ögon. Och nej tack, jag hör redan alla säga att jag ska ta på mig solglasögon, men se dem gillar jag inte. Världen blir helt overklig, jag ser jättedåligt och trivs inte alls. Så jag kisar allt vidare och struntar i kråksparkarna som blir allt fler runt ögonen! Titta vilken glad överraskning jag fann i postlådan! Ett färgglatt vackert kort från andra sidan jordklotet, Vietnam, och ett handskrivet brev från nyligen återfunna barndomsbästisen! Torsten vill följa med på promenad: ”Vänta på mig!” jamar han höggljutt Självklart blir han utskälld av Blinka…

Av födsel och ohejdad vana är och har jag alltid varit sportintresserad. Vintersporterna har varit favoriter även om jag aldrig tävlat själv, men visst har man tagit ett och annat skridskoskär och även stakat sig fram i längdspåren. Citius, altius, fortius heter olympiska mottot, det betyder : snabbare, högre, starkare Nå, om det mottot kan vi diskutera, med många nya bedömningssporter som intagit scenen är nog inte just de orden de mest relevanta. Det är däremot själva OS-andan, som säger att deltagare från alla länder ska kunna vara med. Idag smygstartade OS med curling och med kval i backhoppning, och kan ni tänka er att finska veteranen Ahonen är med…

Nu är det ju så att jag inte av ren illvilja vill spöka ut min pälskling, men av ren och skär omsorg vill jag se till att min hund som blivit lite äldre inte blir kall och får problem med leder och rygg. För det är faktiskt så att det ibland är riktigt kallt ute när vi ger oss iväg och oftast får Blinka stå och vänta en stund när jag handlar eller är på biblan och då hinner hon bli både kall och stel. Hundtäcket åker inte på förrän det är kallare än minus tio.. Och visst är hon lite söt ändå? (även om man inte får skratta åt…