Jag har läst..

Angéle kommer till sjukhuset med huvudet i ett skruvstäd - så känns det i alla fall. Smärtan är värre än något annat hon har varit med om.
När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, är det med känslan av att inte kunna andas. Hon ser ingenting, hon kan inte röra sig, hon kan inte tala.
Snart förstår hon att sjukhusets personal tror att hon är hjärndöd. En läkare talar om för hennes man att det är dags att stänga av respiratorn och planera för begravning.
Och hon kan inte protestera.
Men en dag när Angéles dotter sitter vid sängen ser hon en tår rinna nerför mammans kind. Plötsligt förstår alla att Angéle fortfarande lever.

Angéle hade drabbats av en alldeles vanlig infektion som ledde till Bickerstaffs syndrom - en sjukdom som gör att i stort sett alla tecken på liv försvinner, samtidigt som den sjuke fortfarande hör och känner lika mycket som tidigare.
Hon överlevde, räddad av en enda tår.
Detta är hennes berättelse.

"Jag har inte i första hand skrivit boken som ett inlägg i debatten om dödsbegrepp och dödshjälp, säger författaren, utan för att väcka hopp hos anhöriga till komapatienter och för att göra alla som arbetar i vården medvetna om att det gängse sättet att behandla och bedöma fall som mitt inte är självklart. Om det inte hade varit för min egen starka livsglädje och mina anhörigas kärlek hade jag inte överlevt."

Redan när Angéle bara kunde röra på ett finger och kommunicerade med sin man genom att han rabblade alfabetet och iakttog hennes finger berättade hon för honom att hon ville skriva en bok om sin sjukdom.

Ja jisses, min och säkert många andras värsta mardröm! Ett helt klart förstånd och psyke men en kropp som inte kan förmedla det! Afasi har jag upplevt som ytterst besvärligt, är man dessutom i koma, ja vad återstår då?
Bland annat görs experiment för att säkerställa att patienten inte har några smärtupplevelser dvs. hjärnaktivitet kvar, på Angéle gjordes detta genom att man drog i bröstvårtan, hårt! Det lär vara så smärtsamt att även en patient i koma reagerar. Det kunde inte Angéle visa, men hon upplevde den omänskliga smärtan!
Min mor låg i koma efter en stroke, läkaren förklarade att man pumpat in vatten i hennes öra för att kontrollera statusen i hjärnan. När vattentrycket drabbar trumhinnan är smärtan olidlig, dvs. man uppnår samma resultat som med bröstvårtan. Jag kan bara hoppas att min mor redan var hjärndöd vid det tillfället.