Paulas Pörte

Med en dåres envishet har jag i månader letat efter vardagsrumsgardiner. De skulle gå i orange, det skulle vara längder men inte paneler. Och som jag letat….. Rusta, Jysk, loppisar, Tradera, men se orange är inte höstens trend så jag kammade noll. I lördags sa jag till Hasse att nu finns det bara ett alternativ kvar: Nisses i Smedjebacken Dom har ett stort urval av gardiner, och jag har aldrig gått därifrån utan att ha ett par nya gardiner under armen. Och, TADAAA, kan ni tänka er: Mustiga höstfärger och mycket orange! Nya gardiner kan verkligen göra skillnad, jag har olika färgperioder, lila, vinrött och till och med svarta gardiner…

De två första dagarna utan maken gick bara bra. Jyckarna och jag levde i största harmoni, och promenerade vid sjön Lite höstlikt börjar det bli! En liten ö i sjön har förvandlats till en färgsprakande höstbukett! Lika ivrigt som alla andra letar vårtecken i mars, så letar motvallskäringen hösttecken redan i augusti…. Sommarängarna är nermejade, nu behöver man inte längre hålla sig på stigen utan kan utnyttja hela fältet till att springa och rasa av sig! Jag väljer att tro på dem som säger att mycket rönnbär betyder en snörik vinter! Igår tänkte jag mig en promenad vid Disponentparken, och det började bra…. Men när jag skulle traska hemåt fick…

Idag känner jag äntligen att jag är i form för att gå ut! Ända sedan vi kom hem har jag haft så förbenat ont, i ryggen, i vristen och i fötterna. Det känns ganska tröstlöst att kroppen inte orkar …den blir bara sämre och sämre.. Bara att sitta i bilen i tre timmar är nog för att knäcka ryggen på mig. Men det var det värt, och jag är ju inte ensam om att ha problem med en trilskande kropp! Men ibland undrar jag hur det blir om jag lever några år till…hur länge klarar jag av hundpromenaderna och att gå i skog och mark? Nu har jag en utmaning…