Paulas Pörte

Ja det går sannerligen upp och ner, idag känns allt bra mycket bättre! Och orsaken till det är att min läkare ringde i morse och vi har tillsammans rätat ut flera frågetecken! Vilken bra doktor, raka motsatsen mot den andra surpuppan jag träffade på samma vårdcentral tidigare i vinter! Jag har en sjukdom som heter Dercums, även kallad fettvävsreumatism. Inget roligt i det, diagnosen gör varken från eller till för den går inte att bota och knappast ens att lindra, men det känns ändå bra att veta. Mycket lite forskning finns om denna dolda sjukdom och jag har tidigare googlat och inte hittat särskilt mycket information. Det tydligaste tecknet är…

Det bidde en riktig tråkhelg i pörtet… Mannen jobbade hela helgen och inga barn dök upp… Så kan det gå! Inte har min läkare heller ringt, när jag var på läkarbesöket förra veckan skulle fler provtagningar göras och nu väntar jag på utlåtanden. Inget är som väntans tider…jag känner mig lite orolig och totalt ofukuserad. Bara att bita ihop, ta nya tag och hoppas att kommande långhelg inte blir fullt lika kall och regnig som långtidsprognosen låter påskina! På hundpromenaderna i helgen följde jag vårgrönskans framfart Häggen blommar för fullt och avger sin speciella och säregna doft Ännu blommar vitsipporna där marken är fuktig. Stora och höga sträcker de sig…

Nänä, inte hemma inte, här blir jag mindre och mindre intresserad av städning ju närmare flytten kommer.. utan på våra gator är det nu äntligen nystädat och fint. Gatorna är spolade och sopade, nu slipper man få in en massa grus efter hundpromenaderna. Det blir en lite trist helg i pörtet då maken jobbar hela helgen. Ingen utflykt med Pärlan, men däremot får jag kärt besök av dottern med anhang i morgon. Grillning står på schemat, återstår att se om vi kan äta ute, idag har det blåst halv orkan. Idag valde jag att inte gå ner till sjön, lite fobi fick jag nog igår, men det är den vackraste…

VARNING! Blunda och scrolla ner om du inte tål att se reptiler! Den här svarta skönheten mötte Blinka och jag på vår promenad igår! Fascinerande och otroligt vacker, men ack så farlig, i alla fall för hunden! Och den såg verkligen inte snäll och foglig ut, tvärtom! Den var alert, pigg och hungrig! Jag gick min vanliga promenadväg vid sjön, Blinka sprang lös och jag hade kameran i handen och letade fina fotomotiv. Plötsligt hör jag ett väsande och ser Blinka stå blickstilla på stigen framför mig. Bara en meter från henne ser jag den ringlande ormen med höjt huvud! IIIIIIIK! Lyckligtvis kom Blinka på en gång när jag ropade…