-
Surisar..
Då jag skulle ha främmande tänkte jag försöka leta efter lite bordsprydnad, en liten sensommarbukett, men det var inte det enklaste. Men hörni, vad är nu detta? Den höga växten står mitt i gamla hästhagen och jag tycker den påminner om en…solros! Men vi har inga solrosor på gården, aldrig haft några??? Nå, några stackare hittade jag som väl inte var alltför pigga, men man tager vad man haver.. Min gäst nummer ett hade med sig något mycket mer spännande än vodka, nämligen björksavsvin! Det ordet kände inte google till, hihi, rödmarkerat så det skriker! Överraskande gott smakade det, jag har aldrig smaka björksav innan, än mindre då en likör…
-
Mössens värsta fiende
Allra bästaste mössjägaren bor hos mig! Så här brukar det se ut under bordet på farstubron om mornarna… High five! säger Astrid, jag är en mästare på att fånga möss och råttor….o en o annan fågelstackare kan också gå åt.. Härom dagen bestämde hon sig för att följa med oss på en skogstur, Blinka har fått någon som spårar åt henne i det höga gräset Då vi kommit uppför backen så är det inte bara jag som är andfådd, det blir också Astrid som välter sig omkull i gräset, högljutt jamande sin protest över den påtvingade motionen Hon pratar oavbrutet när vi är på promenad, hon låter exakt som när…
-
Jag har läst..
Titel: Och jag lät mig vältas Författare: Elin Tamm Förlag: Sadura bokförlag Publiceringsdatum: 2014 Antal sidor: 339 "Ni som är så lika!" Det har de hört så länge de kan minnas, Aggi och Tuva, mor och dotter. Om vartannat berättar de sin historia. Aggi, som på 1970-talet lämnade civilisationen och den trånga släkten för att flytta till ett ödsligt torp i Lappland med sin Carl, där hon blev fri, blev sin egen. Bångstyriga Tuva, som vuxen flyr tillbaka till den lilla hembyn, rädd för att hennes älskade Mi inte ska acceptera henne och barnet hon bär i sin mage. Långsamt, utan att riktigt förstå det själva, närmar de sig varandra…
-
Söndagstraskande..
Jag läser idag att det har varit en usel sommar, inga värmerekord har slagits, soltimmarna har varit färre än vanligt, inte konstigt att jag har mått som en prinsessa! Igår lockade jag med mig exet och Candie på en promenad i ett fantastiskt väder där man börjar känna en doft av höst Vi går där solen alltid skiner ..där skogen alltid blommar ..och fåglarna kvittrar året om! Så skönt att få känna riktig mossa under skosulorna Undrar om inte detta rentav är en trollskog? Och titta, här växer det trollsmör! Vi börjar allt känna oss lite iakttagna.. Spjut? hjälp, nej, det är nog gigantiska pennor.. Blinka är alltid lika nyfiken,…
Du kanske också gillar
Drar en lättnadens suck
galna ”google”-översättningar från finska
Söndags-smakbit # 3
