-
Jag har läst..årets Nobelpristagare
Titel: Never let me go Författare: Kazuo Ishiguro Genre: roman Förlag: Wahlström & Widstrand Publiceringsdatum: 2007 Antal sidor: 319 Kathy, Tommy och Ruth var klasskamrater på en idyllisk internatskola på engelska landsbygden. "Ni har kommit till världen för ett visst ändamål", fick de veta av skolans förmyndare, "och er framtid är redan avgjord". Genom kärlek, sorg och svek knöts de tre vännerna allt hårdare samman under åren. Kathy är nu trettioett år. Hon minns alla antydningar eleverna fick om sina kommande öden. Varför var det så viktigt att de tecknade och målade? Vem var den mystiska madame som regelbundet hämtade deras alster? Varför undvek andra människor dem? Och varför undanhölls…
-
Rubrik: klippdockor
Då har vi kommit till min nostalgirubrik: klippdockor Jag kommer knappt ihåg min barndom innan jag fyllt åtta år. Om det beror på att jag förträngt tråkiga minnen då min mammas andra äktenskap var olyckligt må vara osagt men de minnen jag har från mina tidigaste år är somrarna jag tillbringade i småstaden Lovisa. Jag blev omhuldad av alla där, min mormor och hennes alla väninnor. För det var hon som var född och uppvuxen där. Så många kompisar hade jag inte, jag följde oftast med till mormors väninnor på kafferep, och fick tidigt lära mig att synas men inte höras. Saft och kakor serverades och sen fick jag roa…
-
Cliffhanger utlovad..
Ojoj, den största cliffhangern höll på att bli om jag skulle hinna blogga alls idag… Men har man lovat så! Under senaste vecka har min flicka varit rastlös, nervös, haft svårt att koppla av, ligga still, hon har kliat sig och jag hittade en torr gammal fästing i pannan på henne. Men, trots att den försvann så blev det inte bättre. Så här såg det ut när vi gick ut genom dörren Så skönt att kasta sig ikull i det frostiga gräset Det var inte en gång utan ständiga rullningar.. Nätterna var superjobbiga, Blinka kom inte till ro, hoppade upp i sängen, ner från sängen, flämtade, kliade och man hörde…
-
Den som gapar…
Igår var det tidig väckning i pörtet Det var knappt ljust när jag tassade iväg förbi gruvhålen där älvorna nyss avslutat sin dans Sen gick jag totalt in i dimman, tur man har en inre kompass som hittar till busshållplatsen! På bussen sitter jag och bara njuter av de morgonvackra vyerna, något jag ju annars alltid missar när jag sussar på söta örat Åter till verkligheten, jag skulle ju gapa! Var gör man det om inte hos tandis! Håll i dig nu, för här sitter jag och tronar med en hel massa plastjox i munnen! Den förra prototypen funkade inte så nu gör vi om allt på nytt… Sen blir…
