-
Bloggkompis på besök
Det var några år sen vi senast sågs, finaste Kicki Vi blev bloggkompisar för en herrans massa år sedan, och har träffats några gånger, men trots att vi bägge bor i Dalarna så är det över tio mil som skiljer och jag har ingen bil… Desto roligare var det när hon hade ärende nästgårds, ”bara” fyra mil härifrån och kunde planera in ett besök i pörtet! Hon har fått besöka nya pörten varje gång vi setts 😆 Med sig hade hon fina Berra, men som vanligt när man har mycket att prata om så blev kameran liggande och det enda fotot ni får se är det här ovan! Fina frallorna…
-
Stugsittaredag…
Dagens väder var jag absolut inte förberedd på.. Blinka betedde sig konstigt redan på första promenaden, hon drog benen efter sig och gick bakom mig lite försiktigt, hon var helt enkelt inte sig själv. Sen kom regnet, och haglen! Jag var glad att vi hunnit in igen, för de iskalla hagelbollarna studsade mot marken och hade säkert gjort ont på liten jycke! Ganska snart efter det fick jag bekräftat varför hon betedde sig som hon gjorde, det började mullra ordentligt…och liten hund söker skydd vid mattes fötter, hon är livrädd för åska. Måste matte gå på toaletten får hon inte stänga dörren… Nå, tillsammans får vi klara av sommarens åskväder,…
-
Jag har läst..
Titel: De föräldralösa Författare: Christina Baker Kline Förlag: Massolit förlag Publiceringsdatum: 2015 Antal sidor: 357 17-åriga Molly Ayer har bott i tolv olika fosterhem. När hon tvingas till samhällstjänst, efter att ha stulit en bok på ett bibliotek, blir det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos en gammal kvinna. Vivian Daly är 91 år och känner igen sig i Mollys historia. När hon var nio år förlorade hon sin familj i en brand. Tillsammans med tusentals andra föräldralösa sattes hon på så kallade barntåg genom Mellanvästern. De färdades genom USA och auktionerades ut i städerna…
-
Puh, slutet gott allting gott
Igår lockade jag med mig exet med hund på en promenad runt Mellansjön. De senaste dagarnas blåsväder hade skördat sina offer, det låg omkullfallna träd lite här och där.. Vädret var kanon, soligt men med en svalkande vind.. Leden går i omväxlande terräng och man kan ju lära sig ett och annat längs vägen Där det var sankt var det spångat och hundarna hittade ett vattenhål.. Men sen, sen blev även jag törstig och sträckte mig efter axelväskan där jag lagt min vattenflaska och mobil. Plötsligt ser jag att mobilskalet inte innehåller någon telefon längre! 😳 Vad gör man? Hasse trodde jag lämnat mobilen hemma, jag hoppades detsamma men tyckte…
