-
Hjort är gjort…
Upprinnelsen till det här blogginlägget ser ni här ovan. Jag som aldrig har tur lyckades klämma in rätt lott på höstens älg-lotteri! Jippi, så glad jag blev, jag som bott här i älgland i över tio år utan att en enda gång lyckats få tag på älgkött trots att varannan invånare jagar… Men, ingen har till övers, man laddar i frysar och äter året om… Glädjen började mattas av så småningom när ingen älg uppenbarade sig, och så småningom hörde jaktlaget av sig och berättade om usel jaktlycka… Men, hoppet var absolut inte över, och jag var inte bortglömd… Åter följde ett par månaders väntan, och nu, för en vecka…
-
Fest på Folkets hus
Den årliga räkfrossan i byn ägde rum igår kväll. Man träffar folk, både bekanta och mindre bekanta, man skalar räkor i en rasande fart, man sörplar i sig både det ena och det andra.. Helt opretentiöst och enkelt, priserna hålls nere och överskottet går till driften av Folkets Hus. Enda gången på året då finnkäringen använder smink numera! Efter frossandet tar dansorkestern vid och borden ställs undan till förmån för ett stort dansgolv! Danslusten är stor och så fortsätter festen tills solen går upp…? Nä, tror inte det… Jag tog sparken till festen vilket innebar lite kånkande och bärande över asfaltstorra vägar men på hemvägen gick det ändå fortare än…
Du kanske också gillar
Hur gick det med Daniels kisseri?
Glad måndag 1 juni-2026
Acklimatisering pågår…
-
Veckans citat
Hela Sveriges ”käringen mot strömmen” får idag låna ut ett ordspråk Hon blev vald till årets kvinna med motiveringen att ”hon är rustad med forskning, förnuft och sarkastisk humor som stärker och befriar småbarnsmödrar och hypokondriker. En feministisk förebild vars motto är ”alltid retar det någon” En kvinna helt i min smak!
-
Inte bara fågelkvitter..
Mars månad innebär mycket mer än bara fågelkvitter! Marskatter har man ju hört talas om….mina två kastrerade katter har inga direkta vårkänslor men tycker däremot att det är skönt att ta en bensträckare efter flera månaders stugsittande.. Grannens hundar är också snörpta, Lhea har inget roligare att göra än leta möss eller sork under snön… Blinka däremot, hon har löpt nu, och det märks. Stirrig och okoncentrerad, pinkar var tredje meter, trycker ner nosen backen och vägrar röra sig en meter innan hon har identifierat kavaljeren… För att inte tala om brunstiga hästar! ”Herrarna i hagen” är stillsamma men stona klättrar nästan över högt och lågt och låter som skriande…
