Månad: september 2013

Sitter du bekvämt tillbakalutat i fåtöljen framför en stor dataskärm?
Bra, då tänkte jag bjuda dig på en drös färgrika höstfoton.
En bild säger mer än tusen ord, och här kommer flera bilder, så jag fattar mig kort i övrigt

Bara några kilometer hemifrån brer hagmarkerna ut sig i Håns finnby.

Byn ligger flerahundra meter över havet och bjuder på öppna vidder och fin utsikt

Ett 53 hektar stort område är numera naturreservat

Som synes är markerna mycket steniga

Det var ett lätt beslut att anta inbjudan till en skinnmarknad med förtäring hos Marita och Swen som här driver en nöt- och fårgård.

De första finnhemmanen anlades i Hån redan kring 1620

Nu håller djuren landskapet öppet.

Kor är imponerande djur, åtminstone vid närkontakt, och här gick vi i samma hage!

De ca 120 fåren satte skrämt iväg när vi kom älgande…mest för att Blinka var fullkomligt rabiat, drog i kopplet som en galning, snusade, luktade och tvinnade kring sin egen rumpa..

Nu känner dom sig säkra då ett visst avstånd är taget till den galna jycken..

Och snart tog nyfikenheten överhanden..

Lite frusna och nakna ser de allt ut, nyklippta som de är!

När vi redan irrat omkring på naturstigen en stund kommer vi till en tavla där vi ser att vi har två alternativa vägar att välja bland.

Eftersom det redan kommit ett par skurar väljer vi den kortare slingan och knatar iväg

..men som så ofta har skogen en märklig dragningskraft så snart befinner vi oss på en vandringsled i skogen istället!

Stenigt är det men ändå ganska lättpromenerat och solen kikar in mellan trädstammarna

Marken är täckt av harsyreblad, jag har aldrig sett på maken!

Självklart har jag med mig en liten kasse och svampkniv i fickan ifall man skulle hitta nåt , men detta eländiga svampår är det inte lätt. Ju längre säsongen går ju mindre svamp, tre stycken fina taggsvampar var allt jag hittade..

Träd fanns det däremot gott om, gamla träd, en del i färd med att klä av sig helt nakna och en del i färd med att klä sig i varm mossa inför vinterns ankomst

Och mitt där i skogen hittar vi ett hus!

Och nu vet vi precis var vi befinner oss, så fiffigt då!

Det var däremot inte det enklaste att hitta tillbaka igen, men efter lite kringelikrokande var vi tillbaka i fårhagen där vi irrade omkring utan att hitta en grind att ta oss ut genom! Marita såg oss dock och visade vägen

Det är dags att tacka för oss och åka hemåt

Vill du veta mer om Hån finnby så gå in på hemsidan här
Det finns en stuga att hyra, om man gör det på våren kan man få se lamningar och kalvningar och följa livet på gården.

Själva kom vi hem med ett mjukt lammskinn till djuren och en supergod lammkorv!

Ja det är Torsten som är kattungarnas absoluta favorit!

När morbror Torsten kommer in så kommer Rambo och Samba skuttande allt vad dom orkar, biter honom i svansen, slår honom med tassen på nosen, allt för att få hans uppmärksamhet.
När Torsten har ätit så lägger han sig i soffan och vips så är ungarna runt omkring honom!

Det kan gå vilt till under leken, det brottas, de bits, de klöser, de tumlar runt av hjärtans lust!

Och plötsligt, ett gäng slagna hjältar i soffan!

Här är vi ute på gården och kattungarna försvinner i det höga gräset.

Många barnvakter hjälps åt, Torsten, Blinka, mamma Astrid och vi tvåbenta har stenkoll!

Idag fyller juvelerna 11 veckor och därmed är de flyttklara om en vecka.
De snuttar fortfarande på Astrid men de har en glupande aptit på både torrfoder och burkmat så de får nog ingen näring av henne längre.

Vi är så glada att vi lyckats hitta hem åt bägge här i byn.
Samba som kommer att döpas om till något annat flyttar till en familj där kvinnan är jämnårig med mig och är hemma om dagarna.
Rambo han kommer att flytta något senare, hans nya familj håller nämligen på att flytta in i ett hus och de vill att flytten ska vara avklarad innan katten flyttar in och det är ju riktigt tänkt.
Att jag får ha kvar Rambo ett par veckor till räknar jag bara som en bonus.
Sen får Rambo inte mindre än fem barn att leka med och en stor tomt att jaga möss på!

Jag läste förra veckan i blaskan att det skulle invigas ett nytt naturreservat i kommunen på söndagen.
Nittälvens naturreservat ligger vid Nittälven i Nittkvarn, ett ställe som jag aldrig besökt.
Något ska man ju hitta på en söndag i september, så vi packade matsäck och drog iväg framåt eftermiddagen.

Tidpunkten var ett medvetet val, själva invigningen skulle ske klockan tio med både kommunalråd och landshövding på plats.
När vi kom fram höll man på att plocka undan stolar och grillar..

På grund av torkan var det ingen imponerande syn i älven, jag kan bara föreställa mig hur det ser ut vid islossningen på våren!

Vi var nu ensamma på vandringsleden runt en del av älven. Den skulle vara 1,4 km lång och det kändes ju lätt som en plätt
för två vana (öhum..) vandrare..

Men si, så enkelt skulle vi inte komma undan. Man vandrade vid klippväggar med överhäng, branta sådana, Hasse fick gå före för att sedan lotsa över en skakig finnkäring..appen i Hasses mobil talade om att vi tog oss fram i snigelfart.

Men vad vet Runkeeper-appen om terrängförhållandena, brantaste passagerna och blötaste myrarna som man fick försöka sicksacka sig runt

Mellan forsarna var det lugnflytande sträckor med blansksvarta vackra vattenspeglingar.

Det gråa morgonvädret hade nu förbytts till soligt varmt höstväder och vi njöt!

Nästa gång ska vi tima in besöket så att vi får se riktiga svallvågor i älven!

Här har vi nått sydligaste punkten och påbörjar knatande uppför andra sidan av älven, det var betydligt lättare terräng längre in i skogen.

Ett riktigt jympapass med många höga benlyft som gav lagom med träningsvärk är nu avklarat.

Denna bild på kolbullesmaskande invigningsgäster har jag lånat på Länsstyrelsen Dalarnas hemsida.
Enligt uppgift kom det över 100 personer vilket var dubbelt så många mot det beräknade!
Men vem kan sätta i sig kolbullar på förmiddagen, inte vi!

Då var helgens begivenheter redovisade, snart står en ny helg för dörren, men det blir färre utflykter denna helg.
Maken sätter sig i bilen för att åka till Stockholm tur och retur och gratta barn och barnbarn på söndag!
Melissa fyller 4 år, Lucas fyller snart 2 och dotter Terezia fyller också år, men hon har nog uppnått den åldern då vi talar tyst om hur många!
Jag stannar hemma och tar hand om menageriet.