-
Det kom ett brev..
Jag fick en glad överraskning igår. Eller rättare sagt kom överraskningen redan ett par dagar innan då en nätvän kontaktade mig och bad att få måttet på Blinkas hals! Och se så fint halsband hon tillverkade till Blinka! Vem säger att nätvänner inte är riktiga vänner? Vi har aldrig träffats men följt varandra på blogg och Facebook under några år, och nu lyste hon upp en trist höstdag! Tänk så glad och varm i hjärtat man kan bli av en spontan gåva! 😉 Lillfisen har så mycket päls kring halsen att det var svårt att få en bild, men när hon glupskt hängde över matskålen så gick det bra 😉…
-
Golvmoppen borta!
Jag kan härmed meddela att golvmoppen som satt ovanpå mitt huvud nu är borta. Frisören gjorde sitt jobb och när maken kom hem igår kväll måste jag ha haft kottar i öronen för jag tyckte jag hörde något konstigt ord nämnas, nämligen ”igelkott” Moi? Haha, ja nu är det åter kort och busenkelt att sköta och det är väl tur det för nu åker min frisör snart till andra sida Atlanten på semester och det dröjer innan han är tillgänglig igen. Hur tänkte man här? Har hon ledarhund tro eller hur tar hon sig fram på catwalken? Hon kan näppeligen se var hon sätter ner fötterna! På tal om fötter,…
-
Jag har läst..
Resan Falun – Röros Från världsarv till världsarv med häst och släde av Sigurd Svendsen och Stefan Quinth Presentation av Sigurd Svendsen: Att åka med häst och släde, göra den Stora REsan, på forvägen mellan Falun och Röros, hade länge varit min dröm. Med dagens milda vintrar utan snö och med dåliga isar, kändes resan dessvärre nästan omöjlig. När vi planerade resan undrade folk ofta vad vi menade när vi nämnde ”forresa” eller ”forvägen”? Det gamla ordet betyder ”köra varor mot betalning”. Den mesta forkörningen inträffade under vinterhalvåret när det var kallt. Hela 80% av alla varutransporter på min farfars fars tid gick längs vintervägar. En mild vinter i Dalarna-Fermundområdet…
-
Nästan snopet
Efter en natts orolig sömn vaknade jag till en hemsk morgon, nu skulle tandläkaren få besök! Det var bara att pallra sig upp, dricka ett par släta koppar kaffe och sätta sig i bilen. Självklart krånglar fläkten så någon värme gick inte att få, ute var det två plusgrader. Nå, oron höll mig lagom varm i blodomloppet, dels för min tandläkarskräck och dels för att jag nu skulle få träffa en ny tandläkare eftersom min tidigare läkare gått i pension. Minnesgoda läsare vet att jag alltid ber att få en lugnande hutt hos tandis, det är en dyr shot som går på 500 bagis men ack så skön! Man sväljer…











