• Bloggen

    Kämpa våren!

    Igår var en regnig dag.. Vitsipporna såg rätt molokna ut… ..och djuren valde soffhäng framför uteaktiviteter.. Jaja, sånt får man stå ut med, värre var i morse ..då vi vaknade till vita vidder! Försökte sjasa ut Blinka på en morgonkiss på egen hand, men si det var inte det lättaste, till slut fick jag vackert klampa nerför farstubron och peka bestämt.. ..då trippade hon iväg men lyfte demonstrativt på bakbenet som hanhundar gör, att niga med rumpan i backen är inte att tänka på! Astrid var också duktig och försvann in bland buskarna där hon skötte morgontoaletten Snövädret har fortsatt hela långa dagen och jag är tacksam över att Blinka…

  • Tisdagstema

    Tisdagstema: borta

    Tisdagstema: borta En helregnig dag fick hjärncellerna att börja arbeta, här måste fotas inomhus: Tar hand om gårdagens nässelskörd och efter en timme i torken är brännhåren borta och kvar finns ett fint pulver rikt på mineralerna järn, kalcium, kalium och magnesium, som ska strös över filen i vinter! Fler temabilder hittar du här

  • Läst

    Jag har läst..

    Titel: hon hette jennie Författare: moa herngren Genre: relationsroman Förlag: Wahlström & Widstrand Publiceringsdatum: 2014 Antal sidor: 342 Klockan tickar och Sara har börjat längta efter familj. När John, advokaten med de vackraste ögon hon någonsin sett, dyker upp vågar hon mot alla odds tro på kärleken igen. Men John har ett tungt bagage: hans livskamrat dog nyligen i cancer och Sara märker snart att Jennies närvaro fortfarande är ytterst påtaglig i hans liv. Vackra, perfekta Jennie, hur skulle någon kunna ta hennes plats? Och varför lämnar tankarna på henne inte heller Sara ifred? Kan man vara svartsjuk på en död människa? För att inte förlora sitt livs kärlek tar…

  • Bloggen

    Prisvärd terapeut

    För endast lite gott käk och en bra försäkring kan man skaffa sig en utomordentligt bra terapeut! Min terapeut heter Blinka och hon har i helgen bland annat hjälpt mig att städa ute i naturen. Jag har länge gått och retat mig på tomma ölburkar som legat i dikena längs vår lilla väg. Jag kan inte för mitt liv begripa hur dom har hamnat där överhuvudtaget, eftersom vår väg används endast av oss några få boende längs vägen för sedan tar den slut! Nå, oavsett att det inte stod några adresslappar på burkarna så tog jag med mig hunden, en svart sopsäck och min griptång som jag en gång skaffat…