-
Sköna maj, välkommen!
Sköna maj, välkommen till vår bygd igen! Sköna maj, välkommen, våra lekars vän! Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning; jord och skyar stamma kärlek och förtjusning; sorgen flyr för våren, glädje ler ur tåren, morgonrodnad ur bekymrens moln. Blomman låg förkolnad under frost och snö; höstens bleka vålnad, gick hon nöjd att dö. Vintern, härjarns like, som föröder nejden och i skövlat rike tronar efter fejden, satt med isad glaven segrande på graven, dyster själv och mörk och kall som den. Inga strålar sänktes på vår morgon ner, ingen daggtår skänktes nordens afton mer, tills, av svaner dragen, maj med blomsterhatten göt sitt guld i dagen, purpurklädde natten, vinterns spira…
-
Hembakat
Jag var aldrig någon bullmamma vilket dottern kan intyga, stackaren, men matbröd har jag bakat i mina dagar. Dock är det längesedan, dels för att jag numera äter ytterst sparsamt med bröd och dels för att det känns onödigt att baka för bara mig själv. Att knåda en deg med mina värkande händer går inte heller så bra, men nu fick jag chansen att testa något extra nyttigt och väldigt enkelt, ett stenåldersbröd! Det består endast av nötter och fröer, en klar risk för att börja kvittra som en kanariefågel alltså! Man skulle blanda i ägg och olja och salt, och vips så var smeten färdig! Istället för ett bröd…
-
Tisdagstema: bil
Tema: bil Vilken tur man inte har någon bil när nu pumpen är trasig… Men om jag hade en fick den gärna vara försedd med en dalahäst och mitt födelseår! Jag föredrar andra hästkrafter, fast just dessa uppe hos mig ser lite trötta ut så jag får nog hålla till godo med apostlahästarna som vanligt.. Fler temabilder hittar du här
-
Jag har läst..
Titel: Den fantastiska Gracie Författare: Dan Dye & Mark Beckloff Genre: Djur och natur Förlag: Bokfabriken Publiceringsdatum: 2013 Antal sidor: 245 Det var kärlek vid första ögonkastet. Hon var ensam kvar i sin kull och ingen vill ha henne - en liten grand danois-valp som var albino och dessutom döv. Hon hade stora, himmelsblå ögon och när Dan försiktigt närmade sig henne, kämpade hon sig upp på tassarna som ett vingligt föl. Hon buffade till honom på näsan med sin nos, tog ett ostadigt steg tillbaka och tittade honom i ögonen. Hundvalpen hade lika gärna kunnat tala, för det rådde ingen tvekan om vad hon menade: "Du vet att jag…
