-
Jag har läst..
Titel: Ett brokigt band om renens horn Författare: Balajieyi Genre: levnadsberättelse Förlag: Bokförlaget Wanzhi Publiceringsdatum: 2017 Antal sidor: 250 "Snön täckte allt så långt hon kunde se, bort till den oåtkomliga horisonten. Den hade tagit med sig all levande ande, och den kritvita oändligheten låt stum och död framför henne - en grym värld utan liv, utan ljud, utan mänsklig värme. Mors och fars fotspår och den djupa stigen som de fyrtio renarna hade trampat upp - allt hade försvunnit över natten och dolts under ett täcke djup snö." Dasja är en ung evenkisk flicka som lever med sina föräldrar och syskon i området på gränsen mellan Kina och Ryssland.…
-
Chucky & Tiffany
Ja jag säger då det, man lär så länge man lever… Igår fick jag ett meddelande från äldsta barnbarnet Simon. Han skulle gå på Halloweenfest med kompisar och flickvän. Spontant slängde jag då ur mig frågan om dom skulle klä ut sig, Här fick jag svaret! :help: Hjälp så skicklig maskering, observera knallblå linserna, men vem föreställer han? Jag hade ingen aning… Och när jag fick se fotot på de unga tu tillsammans tyckte jag nästan att hon var för snygg jämfört med Simon… ..det vill säga innan jag såg originalen! Visst är likheten slående, får jag presentera Chucky & Tiffany, ett par som ”alla” torde känna väl, ja utom…
-
Jag har läst..
Titel: Hästarna i staden Författare: Willy Klaeson Förlag: Votum Publiceringsdatum: 2017 Antal sidor: 127 Utan slitet från tusentals hästar hade människan aldrig kunnat bygga och utveckla sina städer. Det här är en bok om hästarna i staden. I Stockholm och i New York. I Stockholm fanns det cirka 7 000 åkarhästar runt år 1900. En stad som New York hade vid samma tid uppemot 200 000 hästar. Med så många hästar och kärror av olika slag var olyckor ett stort problem. Hästar skenade, vagnar välte. Det var farligare att ta sig fram i New York bland alla hästdragna ekipage vid förra sekelskiftet än vad det är att korsa en gata…
-
Ingen bullmamma men matmamma
Om vi bortser från mina tidiga ungdomsår så har jag nog alltid ansetts vara en matmamma. Jag började tidigt klippa ut eller skriva av matrecept ur tidningar utan att egentligen ha någon speciell anledning annan än att försöka variera maten. Att jag sedan kom att jobba med mat var nog inget jag ens i min vildaste fantasi kunnat tro, men det var roliga år då jag lärde mig massor. Barn och barnbarn blev genom åren trakterade så fort vi träffades. Men nu, i ett singelhushåll som mitt lagas det inte så mycket mat, bara tillräckligt för att jag ska slippa gå ner ett endaste gram i vikt :oj: Hundmat tillagas…
