Månad: april 2018

Om du någonsin har undrat över hur världen skulle se ut om mänskligheten försvann kan du få en aning med hjälp av fotografierna i boken. Snabbare än man kan tro tränger gräs upp genom asfalten, träd slukar byggnader och vilda djur visar sig på gatorna. Naturen tar tillbaka människans övergivna platser.

Med 150 fantastiska fotografier berättas historierna om spökstäder, översvämmade shoppinggallerior, kusliga rostiga nöjesfält och bortglömda järnvägar.
Bilderna tar dig med till många spännande platser, från den förbjudna zonen runt Tjernobyl till Aralsjön och från Detroits förfallna teatrar till Storbritanniens hemliga bunkrar från kalla krigets tid.

Utdrag ur boken:
"Det är inte meningen att städer ska vara tysta, vi ska inte kunna promenera mitt i gatan, och det borde alltid finnas någon annan människa i sikte, även om det är en otrevlig figur. Detta förklarar varför vi är så fascinerade av spökstäder. I tystnaden får vi mer än en skymt av hur världen en gång såg ut. I spökstädernas skyltfönster visar skyltdockorna mode som sedan länge glömts bort, och hos bilfirmorna är de "nyaste" modellerna till salu. Träd växer genom golven, mossa täcker gatorna och vilda djur syns i den urbana miljön."

Åter har jag hittat en nördbok som passar mig som handsken.
Nu har jag lärt mig bl.a att i ön Montserrat i Små Antillerna (wherever that is) fick en vulkan ett utbrott 1995 som gjorde att huvudstaden Plymouth helt täcktes av aska. Efter flera utbrott tvingades befolkningen att flytta, men i teorin är Plymouth fortfarande huvudstad och därmed världens enda spökstad som samtidigt är huvudstad!

Är du lika knäpp som jag och gillar lite ovanligare fakta, tycker om att fantisera när du ser fantastiska annorlunda foton, ja då är ju detta boken för dig. Bilderna tar upp mer än 90 procent av boken, texten är bara små fotnoter med viktiga bakgrundsfakta som klargör bildernas betydelse.
De fallfärdiga bosättningarna och söndervittrade byggnaderna som människor lämnat åt sitt öde kastar ljus över svunna tider och lyfter fram arkitektur och design som vi trodde hade försvunnit för eviga tider.

Mars 1912
24-åriga poeten Elspeth Dunn har aldrig sett världen bortom sitt hem i Skottlands avlägsna Isle of Skye. Så när hon får ett brev från ett fan, David Graham, collegestudent i Amerika, blir hon förundrad. De två börjar brevväxla och snart fördjupas både förtroenden och känslor, och de vågar avslöja både sina vildaste drömmar och djupaste hemligheter. Men så bryter första världskriget ut och plötsligt har förutsättningarna förändrats..

Juni 1940
Vid andra världskrigets start har Elspeths dotter Margaret förälskat sig i en pilot vid brittiska flyget. Hennes mor varnar henne för kärlek i krigstider, men förgäves. Men ett bombanfall skakar Elspeths hus, brev som gömts i en vägg rasar ut och Elspeth försvinner. Endast ett brev finns kvar som en ledtråd till vart hon kan ha begett sig. Margaret ger sig iväg för att hitta sin mor, men hon kommer att finna många hemligheter längs vägen..

Utdrag ur boken:

"Mor sätter inte sin fot i köket på hela året, såvida det inte handlar om att i sista minuten göra en ändring i menyn. Men varje år, när det lackar mot jul, ikläder hon sig ett spetskantat förkläde och sjasar ut allt tjänstefolk ur köket. Flera timmar senare kommer hon ut med mjöl i håret och lite sirap på ena kinden, och med en glans i blicken som i vanliga fall bara kan frammanas om man provsmakar konjaken. Men segervisst stegar hon ut med en fruktkaka. Allt som oftast ser den ut, känns och smakar som en gatsten, men vi måste alla äta av den på julafton."

"-Saknad- kan betyda mycket. Och det behöver inte betyda nånting alls. Jag har hört grabbarna bak i kärran prata om det till leda. Ena sekunden sitter man hopkurad och delar en cigarett och i nästa befinner man sig på andra sidan skyttegravsvallen i ingenmansland. Springer med nästan trettio kilo på ryggen och bajonetten pekande rakt fram, aktar sig för granatgropar, bråte, sina kamrater."

Jag publicerade förra helgen ett litet stycke ur denna bok i Söndags-smakbiten.
Nu har jag läst ut boken, och den var inte så pjåkig alls.
Det är en kärleksroman, och det som utmärker den förutom ett fint språk och lätt flytande text är att upplägget är annorlunda.
Man följer två kärlekshistorier, den första handlar om moderns kärlek och den andra handlar om dotterns försök att hitta förklaringar till moderns hemlighetsfulla beteende.

Breven känns autentiska, de är känslosamma men humoristiska. På slutet kommer crescendot, och det känns bara bra i magtrakten.