Besöket hos veterinären avlöpte smidigt. Mina flickor, alla tre, mötte upp mig så jag inte skulle irra bort mig på väg från busshållplatsen till köpcentret… Det är märkligt men min busslinje har flera olika rutter så innan man lärt sig måste man vid varje resa kolla hur bussen åker och var hållplatserna ligger, jag blir totalt förvirrad! Det var en bra bit att promenera, men vi hann precis. Själva ultraljudsundersökningen fick ingen av oss följa med in på. Det blev en lång väntan, drygt en halvtimme tog det. Sen fick en person (det blev jag) gå in och prata med veterinärerna, de var två till antalet, den ordinarie från kliniken…

Det är inte bara vi människor som uppskattar goda vänner! Daniel var så kär i Bella när hon löpte i somras men då fick de inte umgås, av naturliga skäl. ”Men Bella, du luktar ju inte alls lika gott längre!” säger Daniel lite besviket ”Men jag gillar dig ändå” Efter en stunds yster lek hänger tungan lång som en slips, oj så trött man kan bli! Nu vet vi att jyckarna håller sig här på gräsmattan så de får hänga tillsammans flera gånger… Intressanta dofter på morgonpromenaden… I morgon ska vi besöka veterinären i stan för att kolla Daniels hjärta med hjälp av ultraljud. Den förra veterinären i Ludvika lyssnade…