Bloggen
-
En månad till julafton!
Om prick en månad vill jag att det ser ut så här! Kan det gå i uppfyllelse tro? Jag har bara två önskningar, fast jag kan nöja mig med en, att covid-19 kapslar in sig i en julgranskula och stannar där för evigt. I så fall kan jag kompromissa med vintervädret… Hittills har snön visat sig mest som lite puder på marken Det räckte dock för att ge livsandarna en rejäl skjuts Strömmande vatten är vackert ..och kul att försöka fånga på bild ”Gå inte nära kanten” manar jag Daniel, jag vill inte hamna i en livräddningsaktion i den strida bäcken! Nu borde våra vattendepåer vara välfyllda igen Favoritfotot denna…
-
Idolkväll i pörtet
Tack för all visad omtanke, Daniel är på bättringsvägen. Igår dög inte maten, kokt torsk o lite ris, den åt med glädje katterna upp istället! Det förfars ingen mat i pörtet! Vi satte oss tillrätta i fåtöljen för att titta på Idol Ja Daniel tittade inte, han bara njöt i mattes knä… Torsten hade full koll, både på kompisen och på idolerna! Vi var rörande överens om att Caspar glänste som vanligt, vilken artist han är! I morse vräkte regnet ner och all vit snö vi fick igår smälter bort, visserligen väntat, men ack så trist då det nu blir lika mörkt igen. Gav en liten portion torsk i morse…
-
Vem bor här?
Precis så här känner jag mig, grådaskig, färglös, uttråkad, redo för tippen! Men man får väl ta sig i kragen vettja, och försöka göra denna dystraste av månader som i år inkluderar corona-skiten till något man bara vill springa förbi snabbast möjligt! Om jag backar bandet nästan två veckor så hade vi faktiskt lite sol på himlen ..och jag lockade med väninnan på en skogspromenad. Vi hittade många gamla källarförråd som en gång tillhört hyreshus som nu är jämnade med marken -Vadå nyfiken i en strut?? Titta där står ju en säng! Vem har bott här? Vid det stora sandtaget ser vi runda stora hål -Vem bor här? Jag vet…
-
En högst vanlig novemberdag
En högst vanlig novemberdag börjar när vi tar förmiddagspromenaden Den här dagen har Astrid bestämt sig för att hänga med… Undrar just vad dom där två kompisarna surrar om? Astrid har för vana att hamna på efterkälken, hon har inte riktigt samma tempo i kroppen, men hon jamar konstant och ber att vi ska vänta in henne! Nu närmar vi oss stora vägen, hur ska det det här gå med en katt utan trafikvett? Jag tog det säkra för det osäkra och bar henne över vägen, ser du hur förnärmad hon ser ut när jag släppt ner henne? Tsss… Oh så skönt, hemma efter ett riktigt motionslopp. Nu tar Astrid…











