Luften gick ur…

Igår när jag som vanligt scrollade igenom mina tidigare blogginlägg såg jag att det var precis ett år sedan Blinka gjorde sig så illa i benet att korsbandet brast.
Efter veterinärbesök trodde jag ändå att med några veckors vila och smärtlindring skulle hon vara frisk igen, men ack så jag bedrog mig.
Det ena ledde till det andra och än idag vet jag inte vad hon drabbades av mer än korsbandsskadan för det var inte den som gjorde att hennes liv tog slut.
Men att göra stora undersökningar med sövning för att sedan kanske upptäcka något som kräver operation på en såpass gammal hund tyckte inte veterinären var tillrådligt.
Men, det gick så fort utför med hennes allmäntillstånd!
Hon kämpade på och jag med henne, fram till slutet av januari, tampades mellan hopp och förtvivlan men då gick det inte längre när hon varken åt eller drack.

När min dotter erbjöd att jag kunde ta hand om hennes hund Daniel slog jag först ifrån mig, jag ville aldrig ha någon mer hund som jag skulle förlora…
Men efter bara någon vecka förstod jag att det var endast så jag kunde börja må bättre och komma ur den svarta sorgen.
Jag fick bli ny matte till fina lilla Daniel, och det är jag evigt tacksam för.
Jag kände ju honom och hade tagit hand om honom när dottern var bortrest på semester.
Fotot ovan är taget för fem år sedan, fina kompisar!

Ännu i september ifjol var de tillsammans några veckor här hos mig…

Livet skiftar fort, och lyckan att få trycka ner näsan i en mjuk och varm hundpäls när allt känns jobbigt är det bästa som finns.
Evigt tacksam över att ha Daniel hos mig.

Mitt hjärta är fyllt av kärlek till lilla mysiga Daniel!

Något hundpromenadsväder har vi dock inte, plus 5 grader och spöregn, grovrengöring gäller efter varje utevistelse, det ligger massvis med grus kvar på vägarna från när vi hade snö och minusgrader..

Istället har jag städat här hemma, välbehövligt, fast det tyckte inte djuren som låg och tryckte under diverse möbler…

Ikväll skämde jag bort mig med delikatessen jag numera är ganska ensam om att digga:
kokta nassetassar, mums!

3

27 Comments:

  1. Ja det är sorgesamt när ens bästa vän inte finns kvar längre. Så fint ändå det löste sig och du fick lilla Daniel att gå på promenader med och mysa med!
    Grisfötter har jag aldrig ätit, så det ska jag inte uttala mig om. Det kanske bara är en fördom att det inte låter inspirerande :)
    Kram

  2. Livet är upp o ner. Du fick en liten Daniel att ta hand om och gosa med.
    Såg att det fanns grisfötter i affären och funderade på att köpa. Smakade dom bra har inte ätit sedan jag var barn.
    Kramar från oss

    • Grisfötter smakar inte så mycket, jag har mycket kryddpeppar på…. Men för mig är det ett tydligt barndomsminne som jag bär med mig hela livet. Så nostalgin höjer smakupplevelsen betydligt! Kram

  3. Herreguuuu är det ett helt år sedan Blinka började må dålig. Härligt att se henne och Daniel tillsammans, så det föll sig nästan naturligt att du skulle få ta hand om Daniel. Å han stortrivs ju hos dig.
    Nassetassar och rödbetssallad. Jag berättade ju för dig ifjol att jag kokade mina egna grisfötter. Å det gjorde jag även för en vecka sedan. Vet egentligen fortfarande inte vad det är man äter av fötterna, men jag gillar “gelén”. Sedan investerade jag även i en rödbetssallad med sill i. Den smakar sill och inte rödbetor som tur är;-) Åt dock inte fötterna och salladen tillsammans.
    Så nej, du är inte helt ensam om att digga grisfötter:-) Du inspirerade mig ifjol!

    PS. De sålde grisknorre hos den lokala ICA för några veckor sedan. Har inte vågat köpa den än… DS.

    • https://paulaz.se/?s=rosolli du beskriver rosolli som vi kallar den i Finland, rödbetssalladen med sill. Gillade den inte alls som barn, tror jag skulle tycka annorlunda idag… Grisknorre, du skojar?? I vilken form, torkad, rökt, kokt, hjälp!! så spännande.

  4. Mirjam Halvarsson

    Ja, det är så sorgligt när en fin familjemedlem går över regnbågsbron, tack och lov för Daniel, den största trösten i sorgen <3 Pratade med sonen i Norge i kväll, hans Nellie mår inte bra, så han förbereder sig på att hon får somna in inom kort :( Om man nu verkligen KAN förbereda sig för nåt sånt…
    Jag såg att vår ICA har de där grisfötterna så nästa gång jag åker in ska jag köpa! Både syster och jag gillar dom :)
    Kram till dig fina Paula och fortsätt skämma bort dig, det är du värd <3

    • Så trist och sorgligt att höra! Hur gammal är Nellie? Och så har han ju den andra, yngre som hette något på A? Njae, visst kan man ju försöka förbereda sig lite mentalt, men det är nästan jobbigare än när det går fort, tycker jag! Då rycker man plåstret direkt istället för att …ja du vet
      Bamsekramar från pörtet

  5. Ja du kära hund och bloggkompis .
    Jag känner fortfarande djup och tung sorg.över molly..Ännu mera nu än när moffi gick..nu har det gått 6 månader och jag eller vi är halv…jag tänker ibland (trots att jag vet att jag mår bra av att vara ute på långpromenad)
    Vad ska jag ut å göra…känner bara en stor och tung saknad…det är ett högt pris man får betala för en livslång trogen kärlek..ändå är det värt det 100 %

    • Javisst är det värt det, alla gånger! Sorg är en del av livet, alla drabbas på sätt eller annat. När jag tittar tillbaka i bloggen varje dag upp till 13 år tillbaka, då var ju Blinka valp, då inser jag också vilket fint liv hon och jag fick tillsammans. Och förhållandevis långt. Så mitt i sorgen ler jag ändå….Önskar ni hittar en ny kompis att överösa med kärlek! Min dotter hämtar hem en kattunge imorgon,….hon jobbar ju hemifrån nu och bor ensam för första gången i sitt vuxna liv. Djur av alla slag har hon haft sedan barnsben. Hon hade självklart fått tillbaka Daniel men det var det inte tal om, istället väljer hon en liten kisse som får bli innekatt. För en vacker dag ska ju samhället återgå till det normala…eller? Ibland misströstar man allt.

  6. Har aldrig ätit grisfötter …..det bär liksom emot, jag vet inte varför egentligen. Jag minns att morfar åt dessa då jag var liten.
    Blinka finaste Blinka, så fort jag ser en Papillonhund så tänker jag på dig och min moster (hon har tre). Men det är ju så att livet måste gå vidare och Daniel kan ju inte ha det bättre än hos dig.
    Då har du klarat av julstädningen nu då, bra jobbat Paula!
    Önskar dig en bra onsdag…snart är den här=)

  7. Svar: Susjos vet sådant, och hon kommenterade. Så varsågod
    “Rosa bandet köpte jag också, kul med manchester, årets design har musikgruppen “First Aid Kit” gjort ( en svensk folkpopduo bestående av två systar), bra gjort av dem!”

  8. Så fint inlägg! Och Blinka har du med dig för alltid men en stor sorg är det att mista en familjemedlem. Men också så fint att Daniel kom och nu berikar ditt liv här hemma i stugan tillsammans med Astrid och Torsten. Fina vänner alla tre.
    Vad gäller grisfötterna så passar jag Men gärna lite rödbetssallad.
    Många tankar och kram

  9. Oj,oj det är tufft när man mister nån som varit en kär i många år. Tur i oturen så är jag allergisk mot hund och katt. Skulle gärna vilja ha annars. Skönt att du har lille gosegubben nu och dina kissemissar.
    Gotti, gott med grisfötter. Låter ju inte klokt igentligen men så är det. Jag har ju vanan från bonnlandet, mor kokade alltid när det hade slaktats och jag också så länge jag hittade färska. Min son har tagit efter och gillar det.
    Ser klar himmel och ett hopp om lite sol idag. Ha de’ gott.

    • Coop i Fredriksberg brukar alltid ha även färska grisfötter för det finns de som vill koka sina själva. Jag ger mig inte längre på det, gjorde det när vi serverade julbord på värdshuset men de blev inte så lyckade…Min dotter har inte tagit efter, jag har blivit förbjuden att ens ha burken framme på julbordet, haha
      Ha det gott du också

  10. Fina Blinka … förstår att du saknar henne, men så bra det blev att du fick ta hand om Daniel!
    Grisfötter … mums! Ska be dem ta hem i min affär … såå gott! Däremot gillar jag inte den fabriksgjorda rödbetssalladen – den gör jag helst själv :)
    Kram

  11. Är det så länge sedan? Ja, det är så tomt och trist när dom bara försvinner ur vårt liv. Min Klicker gick till dom sälla jaktmarkerna i november efter att ha blivit hastigt sjuk. Han skulle blivit 14 år i januari, så vi har campat ihop länge. Märklig känsla att inte ha något djur och inget som jag kommer att skaffa heller. Känner att jag inte orkar med att motionera och sköta om en hund längre pga artros och dålig rygg? Men numera är jag hundvakt till dotterns hund Kvick idag i ett halvår till. Det fungerar eftersom hon sköter motion och allt annat själv.
    Bra lösning med Daniel och roligt för Dig! Så har Du ju katterna också.
    Dotterns ex hade slaktat deras gris och lagt fötterna utanför huset. Exets dotter, 3 år, fick förklaringen att grisen sprungit bort, då frågade hon om han sprang utan fötter när hon såg dom. Hahaha!
    Nu önskar jag Dig och pälsklingarna en God Jul! ??

  12. Är det så länge sedan? Ja, det är så tomt och trist när dom bara försvinner ur vårt liv. Min Klicker gick till dom sälla jaktmarkerna i november efter att ha blivit hastigt sjuk. Han skulle blivit 14 år i januari, så vi har campat ihop länge. Märklig känsla att inte ha något djur och inget som jag kommer att skaffa heller. Känner att jag inte orkar med att motionera och sköta om en hund längre pga artros och dålig rygg? Men numera är jag hundvakt till dotterns hund Kvick idag i ett halvår till. Det fungerar eftersom hon sköter motion och allt annat själv.
    Bra lösning med Daniel och roligt för Dig! Så har Du ju katterna också.
    Dotterns ex hade slaktat deras gris och lagt fötterna utanför huset. Exets dotter, 3 år, fick förklaringen att grisen sprungit bort, då frågade hon om han sprang utan fötter när hon såg dom. Hahaha!
    Nu önskar jag Dig och pälsklingarna en God Jul! ??

    • Så tråkigt att du också mist din kompis! Visst blir det ett stort tomrum, Men att du får ha Kvick hos dig utan att behöva tänka på motioneringen är ju en stor bonus.
      Vi slaktade julgrisen när vi hade värdshuset. Huvudet röktes och tronade på julbuffen. Barnen grät…och frågade om det var Caesars huvud…och det var det ju
      God Jul till dig också detta skitår, vi får hoppas på bättre nytt år!

  13. Så fint skrivet om din kärlek till hundarna.
    Min mamma hade oxå ett speciellt förhållande till djur, liksom min äldsta dotter.
    Grisfötter åt jag som barn…men nej tack, nu avstår jag. Kram!

  14. Oj… Har det gått så lång tid redan? Förstår att saknaden slår till extra hårt vissa dagar, men det finns ju ändå många fina minnen att vårda ömt.

    Grisfötter har jag inte ätit sen dom fanns på julbordet i barndomen, men då gillade jag dom. Förmodligen fattade jag inte vad det var när jag först smakade ;-)

    Ha det gott!

  15. Så vemodigt, men också så fint att Daniel fanns där just när det behövdes som bäst!

    Nassetassar minsann! Bon appétit!

  16. Ååh Paula, jag gråter inombords och tänker på dig och din fina Blinka. Lite minns jag även mina egna älskade voffsingar och det gör att jag känner ännu starkare med dig. Vilka underbara bilder du har på de två kompisarna och jag gissar att det är massor av glädje mitt i vemod och sorg. Det är så det ska vara när man har älskat någon. Som tur är lättar det och jag är jätteglad för din skull att du har en liten Daniel att trycka ner näsan hos <3
    Nassetassarna får du gärna behålla för dig själv :D
    Kram

    • Visst är det både vemod och sorg men också glädje att se fotona. Först var jag osäker på om jag skulle orka klicka på de dagliga blogginläggen från tidigare år, men ju fler bilder jag ser ju gladare blir jag. För Blinka utstrålade sådan enorm livsglädje och hon fick många fina år i en kanonfin och hundvänlig miljö där hon oftast dagligen kunde röra sig fritt utan koppel. Och jag tänker då att inte alla hundar har det så bra…Men när jag såg fotot med båda hundarna tagna förra hösten då tänkte jag förstås att “Tänk om jag vetat att hon bara har en kort tid kvar att leva”, men jag hade ju ändå inte kunnat göra något annorlunda.
      Nä, inget ältande här, bara sorg och saknad, kärlek och tacksamhet
      Varmaste kramen

  17. Vad fort tiden går. Lilla Blinka. Det är tufft när de fyrbenta vännerna lämnar oss. Skönt du fick lille Daniel. Personligen är Lillan min sista hund, de blir inte fler här. Men jag hoppas hon hänger med länge ännu o jag med.
    Vi går i alla väder, i går morsö regnade de så då blev vi våta. Idag vid middag sken solen de var gott, länge sedan man såg den sist.
    Kokta grisfötter, njä de har jag aldrig ätit. Ser inte alls aptitligt ut :) ingen för mig. Man kan ju inte gilla allt.
    Kramiz o ha de bäst

    • Jaa, du och Lillan hänger med lääänge än! Du slipper nassetassarna, för mig är det mycket nostalgi i dem, därför hänger de kvar år efter år. Det är ju så med vissa grejer…Ta hand om varandra, du är en mästare på att se det goda i allt! Kram

  18. Det var då en himla tur att Daniel kom och räddade dig.

    Konstigt att inte jag har nåt julsug efter nåt, i stil med dina nassetassar.
    Det ska vara mina hembakade pepparkakor i så fall.
    Kram/Kicki

Kommentera