Det blev en sån dag idag, inte olycksdrabbad, o nej, men allt gick ändå inte riktigt min väg.. När jag klev ut i morgonrocken i morse var det ett himla liv uppe i luften… Det tjattrades och väsnades och lät som ett riktigt slagsmål mellan två arga rivaler. Förgäves försökte jag med kameran följa fåglarnas framfart men när jag sen såg korten så hade jag inte lyckats alls, de var på tok för snabba. Men, på det här suddiga fotot kan man i alla fall se när de en av gångerna hamnade på marken ovanpå varandra allt medan fjädrarna rök… En kompis som råkade komma förbi i rätt ögonblick stod…

Vi går en förmiddagspromenad där på landsvägen. Solen glittrar men natten har varit kall, det ligger is i dikena, och jag funderar lite Det pratas mycket om hur vi människor anpassar oss till rådande förhållanden, nu när vi mer eller mindre ska undvika närkontakt med andra människor. Jag har alltid sett mig själv som extrovert, men det är jag inte längre… Jag kan faktiskt skriva under att jag hellre är helt ensam i två veckor än jag umgås konstant med andra i två veckor. De extroverta lider förstås enormt mycket av isoleringen och där kanske vi som trivs rätt bra ensamma ändå kan ringa våra vänner och försöka hjälpa dem…