Nu hinner jag inte med, varken med det ena eller det andra…så här ser det ut där jag bor Helst skulle jag klättra upp och klistra fast de vackra bladen tillbaks på grenarna, för dom regnar ner allt vad dom hinner och snart är hela härligheten över, den vackraste av årstider, när alla fina färger lyser upp den allt kortare dagen! Stängt var det här, men inte länge till, idag kl 16 öppnar vi byns nya loppis till förmån för våra nyanlända. Många är det som skänker och hjälper, vi hoppas ingen ska behöva gå omkring och frysa i vårt kyliga klimat! Sötnötarna får de sista maskrosbladen naturen skänker i…

Så lång tid har nu gått, 1½ år, sedan jag skiljde mig. Kanske dags för en reflektion över hur livet har förändrats. Visst tänker jag ofta på hur lite man vet om framtiden, hur mycket man än planerar och funderar så kan verklighetens framtid bli något helt annat. Som den blev för mig. Inte bara en gång, utan flera gånger. Jag har till min stora glädje många vänner på nätet, en del har följt mig och mitt liv i många år nu, en del bloggar själva, andra inte. Men alla dessa vänner, som jag sällan eller aldrig träffat i verkligheten, har tillfört glädje och kloka tankar. En av dem skrev…