hundarna har sagt sitt…så här kommer min version av ö-semestern! Det hade inte skadat att vara en bergsget, eftersom stugan låg på öns högsta punkt! Den här vedspisen skulle hålla oss varma och torra…njae, tjugo grader var max vad vi lyckades uppnå En stor gammal kökssoffa i trä prydde köket, tyvärr var den för hård att ligga på. Trivsamt var det dock Här har jag klättrat upp till övervåningen, vi sov i dubbelsängen, en riktigt skön resårsäng längst in. Gissa om vi slog i huvudet i dörrposten några gånger… Dessvärre nådde ingen värme hit upp, fick aldrig kvicksilvret över 10 grader, ”hutter”, så vi låg som kåldolmar insvepta i dels…

Tack tack, vi har haft det bra! Fast, i ärlighetens namn, nog kunde vi valt ett bekvämare och enklare sätt att tillbringa semestern på…. Åldern börjar tynga, helt klart…men vi klarade oss utan missöden, utan brutna armar och ben Min ”gamla” nätkompis Catja i Skåneland, en knasig tjej med glimten i ögat och skinn på näsan, har skrivit i min gästbok och ställt en massa frågor, bl.a hur hundarna trivdes. Därför väljer jag att låna ut tangentbordet till Loppan och Blinka så får dom berätta den första delen av semesterrapporten med egna ord.. Blinka: Det var kul men lite läskigt att åka båt! Motorn lät förfärligt och så gick det…

Det är magert på framgångsfronten i OS i år! Nu struntar jag i resten av längdhoppsfinalen också, då Carro gjorde sin sämsta tävling i år! Få se om Sverige lyckas knipa en guldmedalj, det börjar bli bråttom nu.. Nu återstår bara ett par dagars tävlande, sen får vi som följt spektaklet vila upp oss i fyra år innan det är dags för London. Eftersom jag då är fyra år äldre är det skönt att veta att jag slipper nattsuddet framför teven! På söndag tar vi vårt pick och pack och drar på semester! Här ska vi gömma oss! På en ö i Bysjön, några mil norröver En liten stuga, utan…

Kan man bli mer än förtvivlad när Sanna Kallur drattar rakt in i första häcken på semin, och är borta ur finalen???? Stackars stackars flicka… Det har väl varit mera stolpskott ut än in hittills, och nu är det knappt en vecka kvar! Jag försummar helt datorn och bloggen, herrejöss, det dröjer ju fyra år tills spektaklet sänds nästa gång! Varannan natt vakar jag och varannan sambon, vilket alltså innebär att vi inte riktigt delar intresse för samma grenar…Vi brukar dock ses vid frukostbordet.. Stolpar ut: Förutom Sanna Musse förstås, kämpade tappert men orkade inte, Linus vars nerver jag inte tror är gjorda för stora mästerskap, och några fler… Flera…