Veckans ord att tolka är väg Jag har allt sedan ungdomens dagar kallats för stig-finnare, men egentligen är jag minst lika mycket väg-finnare. ”Vart tar vägen vägen?” är ett av mina vanligaste uttryck, alltid driven av nyfikenhet. Nyfikenhet i den meningen är en dygd, tycker jag, för den har under åren lett mig till otroligt häftiga ställen! Jag har gång på gång lovat medföljare att ”vi går bara bort till nästa vägkrök!” Ja du kan gissa hur många såna fraser jag har kunnat säga under en och samma promenad. Numera går jag oftast med ”bara” Daniel som sällskap och han är oerhört tacksam promenadkompis för han tröttnar aldrig innan jag…

Veckans ord att tolka är trä/träd Jag tog en promenad igår, ja det gör jag alla dagar, men jag koncentrerade mig den här promenaden på veckans ord träd och fotona är tagna under den promenaden. Vad vore väl världen utan trä (träskallar) eller träd Att inte se ett enda träd när man tittar ut genom fönstret, eller när man promenerar utomhus vore märkligt, då är man förmodligen i öknen eller på Grönland (läser just nu en intressant bok om Grönland och där växer inte ens tillräckligt många träd för att bygga ett hus!) Jag är en riktigt trädkramare som inte ens kan välja ett favorit-träd ..men just nu är det…

Veckans ord att tolka är luft Eftersom jag är på språng (kanske tar några luftsprång) denna lördag så blir min tolkning kort och konsis! Vi måste alla ha syre från luften för att andas och för att alls kunna leva. Jag har en fobi att inte kunna få luft, jag tycker inte om trånga stängda utrymmen som grottor där luften kan ta slut och skulle inte kunna dyka och andas luft genom syrgastuber! Luftballonger däremot är skoj, men jag vill inte flyga i en stor luftballong, jag står hellre på jorden och bara tittar! Luftslott har jag nog byggt några i mitt liv måste jag erkänna… men nu nöjer jag…

Veckans ord att tolka är jord ”Av jord är du kommen, till jord ska du åter varda” Förr jordfästes de avlidna på kyrkogården, idag är det vanligare med kremering. Jag minns att jag för flera år sedan bloggade om att jag skulle bli en diamant när jag dog. Jag hade läst att man kunde omvandla en del av askan till en diamant. Nu läser jag i länken ovan att det i Sverige inte är tillåtet att använda askan från en avliden, däremot är det okej att använda DNA i ett smycke! Det låter väl spännande? Jag ska ta och fundera på om jag vill att mitt DNA ska bevaras i…