-
Stackars norrlänningar..
Mina djur ligger raklånga på hallgolvet och försöker svalka sig i hettan! Jag läser att det slås värmerekord uppe i Norrland och jag hoppas innerligt att värmeböljan stannar där uppe! Det kan norrlänningarna gott behöva efter en vargavinter! På tal om djuren så fotade jag Torsten med svansen idag, så här högt trodde jag inte han någonsin skulle kunna lyfta den igen, den hängde ju bara helt orörlig i månader! Jag är så glad att vi inte valde att amputera svansen heller, när vi ser vilket bra resultat det blev bara av att låta det läka ut. Det är så giftgrönt ute i naturen nu att det nästan gör ont…
Du kanske också gillar
Aktiva sensommardagar
Dags för helrenovering??
Väl rustad för influensasäsongen
-
Min PT och jag..
Min Personal Trainer har fått spatt! Hon följer mitt varje steg, hur långt jag går, vilken hastighet jag har, hur många kalorier jag förbränner (!) och var femte minut kommer hon med glada tillrop. Helt gratis, inte illa! Vi trivs bra tillsammans hon och jag, men hennes GPS visade härom dagen helt åt fanders Om du tittar på bilden av min rutt så ser du att jag ringat in en sträcka med svart, det är en sträcka jag inte har gått! Skulle ju kunna ta åt mig äran att ha gått 7.5 km på en timme, men si, det gör jag inte Hur detta rent tekniskt är möjligt, att appen…
-
Jag har läst..
Hundpojken av Eva Hornung Fyraåriga Romotjka har tagit sin tillflykt till gatorna i Moskva. Hemma är maten slut och hans mamma försvunnen. Pojken blir snart vän med en herrelös hund, en alfatik som lever med sin flock i en källare i utkanten av stan. Där delar han mat med hundarna, leker med dem och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klrar han den kalla ryska vintern. Romotjka uppfostras av hundarna, han härmar deras beteende och blir så småningom något av en ledare för hundflocken. Samtidigt uppfylls han av en gnagande känsla av utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller hund. En dag upptas en ny pojke…
-
Skogsmulle traskar vidare…
Nu när vi varit borta härifrån bygden några år är det skoj att återupptäcka gamla smultronställen. Ett sånt ställe är Närssjön som vi ofta besökte redan i slutet av 90-talet då vi bodde i ett torp i Kölaråsen. Sedermera har Närsenborna ordnat en vandringsled runt sjön. Numera finns både vindskydd och övernattningsstugor längs leden som är fyra dagsetapper lång. Vi hade tänkt oss en promenad åt endera håller längs leden för att väcka aptiten inför korvgrillningen. Vi börjar traska, och kommer snart till stora myrar och då blir vi lite fundersamma. Och mycket riktigt, plötsligt tränger vattnet igenom mossan och det blir tvärstopp för vidare promenad. Trist att det inte…
