Paulas Pörte

Våren går mot sitt slut och sommaren står för dörren.. För mig är liljekonvaljen den ultimata vårblomman, ännu är den i sin linda hos mig, men nu efter helgens värme tror jag att de ska vara plockbara imorgon. Tänk vilken underbar doftexplosion som väntar! Vitsippshaven kämpar på men går obevekligt mot sin undergång, för denna gång.. Häggen blommar för fullt.. liksom hjortronen Bland ätbara växter är det nu tid att krydda maten lite extra med harsyra och att plocka granskott till dricka eller sirap. Vårens första murklor ligger nu på tork.. och paketet innehållande badkläderna har kommit, så nu får det gärna bli badväder! Bonusdottern Veronica har idag tagit premiärdoppet…

I förmiddags efter en god och lång natts sömn diskuterades livligt vid köksbordet vad dagens program skulle bestå av. Vi bläddrade i tidningen som föreslog bl.a Ludvika marknad, Leksands medeltidsmarknad, loppisar i stan, växtmarknader och en massa annat. Men då kvicksilvret redan visade på 20 grader och AC saknas i bilen så hade vi ingen större lust att tillbringa timmar i en het bil med en pipig hund. Istället valde vi Beach 2013 i hemmatrakten Och tänk att vi lyckades lura Blinka att hämta pinne i sjön, det har inte hänt på flera år! Sen blev det race på stranden för att snabbt torka och bli varm Det blir nog…

Redan i början av våren hade vi tänkt åka och titta på Styggens stuga utanför Frösaråsen, men då var väglaget sådant att vi fick tänka om. Det var helt omöjligt att ta sig fram på tjälskadad mjuk skogsväg. Men i helgen gick det bättre! Vi parkerade bilen vid informationstavlan och traskade rakt in i spenaten. Mitt i skogen var en fin gärdsgård uppsatt och man kände historiens vingslag. Och innanför gärdsgården står en liten och mycket annorlunda stuga! ”Styggen” eller Carl-Olof Persson, blev under sin levnad känd som trollkunnig och försvuren till mörkrets furste. Han levde i sin simpla boning som han själv byggt, med ena gaveln bestående av en…

I morse vaknade jag av att maken formligen lyfte ur sängen samtidigt som jag hörde en osande svordom! Han hade fått sylvassa lejonklor i tårna! Hihi, bilden är inte på Torsten men är slående lik! ..för inte kan väl denhär mjäkiga katten klösa sin husse, han som alltid ligger och gosar med sin bästis.. Nå, det var tidig väckning för maken, flera timmar tidigare än vanligt, och efter hans utbrott lyckades jag inte somna om, så även jag klättrade ur bingen. Maken drog iväg mot Örebro med orden ”Vi ses inatt”, ja det lät ju hoppfullt, han menade nog att det förmodligen skulle bli sent då han hade hela sju…