Paulas Pörte

Nu måste jag ta och fråga er bloggkompisar: Är ni alla medlemmar på Facebook? Jag har erhållit några mejl från bloggkompisar som bjudit in mig som vän på Facebook. Tjejer som jag tidigare lärt känna via bloggen, och som nu registrerat sig hos Facebook istället. Så långt låter det trevligt, men, då måste jag också bli medlem! Jag har andra kompisar på nätet som är medlemmar t.ex på Space.live och där kan jag gå in och hälsa på och läsa deras blogg. Men på Facebook funkar det inte så, och jag vill inte tvingas gå med i något som jag varken har tid eller lust med. Jag letar inte efter…

Vilka fantastiska diktare ni är! Jag är så imponerad av era alster, här kommer alla bidrag (hoppas jag, saknas någon så hojta till!) Vår Vintern vilar- vällustigt världen vaknar. Vårsolen värmer- välkomnar vildgäss, vide, vallmo, vilda växter. Vid vägen växer vitsippor. Vägrenens vattenfyllda vårflod väller vidare. Vännen viskar – välkommen vår! Varsamt vardagen väntar. Kicki Längtar-ljuvliga lustans låga Lapande lätthetens ljuva last-luktande liljekonvalj. Livets labyrint liknar luftslott Lösa löften lämnas lätt- likt löjliga lögner luktar ”lort” Lagom långsamt lättar leendet lite. Lärkans lockrop legaliserar lura lövens loppor liksom lurviga larver Doris Vardag vinden vänlig Vandra vilsamt verkar välgörande Vid vägkanten Vintergäck Vackert vippande vass Vakna vingslag vill väl väcka vårkänslor-vakna…

Tack för omtanken, vi mår bättre, både jycken och jag. Loppan blev inte bättre förrän vi satte in kortison, det räckte med ett par tabletter så var hon som en ny hund! Nu har hon en glupande aptit igen, till allt utom torrfoder…ähum Själv mår jag skapligt, ändå är jag fortfarande seg och trött och maten smakar inte som den brukar. Det kan förstås också bero på att jag fått äta själv hela veckan, och hur kul är det på en skala? Jag förstår att ensamboende kan tycka att det är drygt att laga mat bara till sig själv. Maken har efter två tröga vintermånader fått snurr på verksamheten igen,…