-
Skyltsöndag # 334
Det är lite fattigt på skyltfronten denna vecka, men ett par skyltar från Falun kommer här Det gäller att höja blicken för att se allt som finns att skåda! Jag kunde inte se mig mätt på den glatt orangefärgade gamla folkabussen, i både BP:s o min favoritfärg! Den här symbolen sitter på taket till båthuset vid Toftans strand här hemma där socknens kyrkbåt, långbåten Stintan förvaras. Kyrkobåtarnas storhetstid var mellan 1550-1850 då kyrkoplikt rådde men vägarna få och i dåligt skick. Numera ordnas tävlingsroddar mellan olika byars långbåtar, jag hoppas få följa en sådan tävling nästa sommar när förhoppningsvis normal-läge råder och sommaraktiviteterna vi fått leva utan ett par år…
-
Söndags-smakbit # 39
Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på. Jag hade flera böcker hemma att läsa, men ingen roman på svenska. När bokbussen anlände i torsdags plockade jag därför upp en roman från bokvagnen och läste på baksidestexten att den handlade om en dövstum hertiginna som levde under tidigt 1700-tal på Sicilien. Det lät spännande och ganska annorlunda tyckte jag. Nu har jag läst de första hundra sidorna och är helt betagen av framför allt författarens självlysande språk! Boken heter Den stumma hertiginnan och är skriven av Dacia Maraini. Titeln är…
-
Fem-en-fredag # 39 Upptäckter
#39 Upptäckter – När hittade du senast rikedom? En större rikedom än mina tre barnbarnsbarn kan man väl inte få? Det är inte alla förunnat att uppleva fyra generationer.. För tio år sedan fick jag veta att jag skulle bli gammelfarmor till en liten tjej, Vanessa Och för prick ett år sedan kom de två nästa prinsessorna till världen, Freja och Noelle Snacka om rikedom! – Vad tappade du senast bort och fick tillbaka? Jag kan inte minnas att jag tappat bort något på sistone (!) förutom just det, mitt minne! Men det har dessvärre inte kommit tillbaka.. Däremot får jag ägna alltför mycket tid på att komma ihåg, bara…
-
Mitt hjärtegryns lilla hjärta…
Besöket hos veterinären avlöpte smidigt. Mina flickor, alla tre, mötte upp mig så jag inte skulle irra bort mig på väg från busshållplatsen till köpcentret… Det är märkligt men min busslinje har flera olika rutter så innan man lärt sig måste man vid varje resa kolla hur bussen åker och var hållplatserna ligger, jag blir totalt förvirrad! Det var en bra bit att promenera, men vi hann precis. Själva ultraljudsundersökningen fick ingen av oss följa med in på. Det blev en lång väntan, drygt en halvtimme tog det. Sen fick en person (det blev jag) gå in och prata med veterinärerna, de var två till antalet, den ordinarie från kliniken…
