Nu är dom perfekta! Redo att plockas och förvandlas till godaste primörsoppan! Fast, idag var jag bara ute och rekade..

För att komma fram till “min egen” nässelodling fick jag passera en hinderbana, i klass med den i Mästarnas Mästare..
Jag ålade, kröp, klättrade, vilken tur att ingen såg mig …utom…

.. och aldrig kommer till dörren?
Ja det är då inte jag, för jag hittar alltid hem efter mina vandringar!

Men det är ju så mysigt att traska på nygamla vägar i ett fantastiskt vårväder!

Gamla smedjan ger karaktär åt landskapet

..liksom det sprittande vattnet förstås!

“vattnet som urholkar stenen” heter det visst, här…