Paulas Pörte

Idag var första dagen på bra länge som det inte regnade så jag klädde på min pälskling för att skydda magen och masade mig till skogs med avsikt att kanske komma hem med lite kottar och lingonris… Och hem kom jag med två….julgranar 😮 Dom stod ju där längs vägen nersågade och liksom bara väntade på att få komma hem till mig… Jag har inte haft julgran så länge jag kan minnas, varken ute eller inomhus, nu fick lillingen följa med in medan den lite större får stå på farstubron… Att plocka kottar när det regnat i fjorton dagar kan jag inte rekommendera, har lagt dem på tidningspapper på tork…

När vi var i stora staden förra veckan så hittade jag mitt älsklingsbröd! Det fattar ni ju, Pörtebröd, vad kan bättre passa en finnkäring i pörtet??? Det är segt, det är syrligt, det är hårt, det är nyttigt, och ack så gott! Att bara äta en liten bit om dagen är inte att tänka på, nej, jag slukar en halva och sen pruttar jag ett dygn… En gång gjorde jag misstaget att kombinera detta goda bröd med (fj)ärtsoppa, om ni bara visste, då mullrade det värre i min kista än på himlen en ovädersdag! När jag nu ändå snackar skit så kan jag ju tala om att så här går…