• Bloggen

    Årets första krämpa..

    Nänä, det är inte som du tror! Ingen baksmälla här inte! Tänkte faktiskt korka upp min flaska med äppelbubbel, men det blev inte så.. jag höll mig till öl….som vanligt… Det gick jättebra med Blinka, vi hörde inte mycket av raketerna för vi ligger någon kilometer från byn och flera kilometer från fritidsbyn där det sköts upp ett riktigt maffigt fyrverkeri. Cirka två minuter skälvde lillflickan som ett asplöv men sen tog det slut, nästa lite snopet, som jag laddat för att hålla henne lugn.. Lugn var bara förnamnet 😀 , idag var det riskfritt att ligga i egen binge.. Redan igår kände jag av första symptomen.. Och idag är…

  • Bloggen,  Livets glädjeämnen!

    Nyårsafton, same procedure as last year..

    Djurens värsta dag på året är här igen… Det är inte bara våra husdjur som lider, jag kan inte tro annat än att skogens vilda djur är lika rädda dom när det tjuter på himlen. Som ansvarsfull djurägare har jag alltid valt att fokusera på att djuren mår så bra som möjligt, dvs. jag tillbringar nyårsaftonen hemma och låtsas som om det är som vilken kväll som helst. Då känner sig djuren tryggare. Vår första hund, rottisen Larissa, blev rädd för raketerna men det kunde hon ju inte visa, så hon stod och skällde på dem istället… Loppan, vår basset, blev alldeles förstörd, och hon blev inte hund igen förrän…

  • Läst

    Jag har läst..

    Titel: Löftet Författare: Audrey Magee Förlag: Lind & Co Publiceringsdatum: 2016 Antal sidor: 380 I desperat behov av permission från skyttegravarna ingår den tyske soldaten Peter Faber äktenskap med en kvinna han aldrig har träffat. Hon i sin tur lovas änkepension om han dör. Under tio dagar firar de smekmånad i Berlin, och överraskas av den passion som uppstår dem emellan. När de skiljs åt är det med en gemensam dröm om framtiden och ett löfte att vänta på varandra. Men vänta blir lång och kriget sätter fasansfulla spår. Utdrag ur boken: "Han log mot Katharina, stängde dörren och började klä av sig. Torr rysk jord dråsade i golvet när…

  • Bloggen

    Mellandagar..

    Den gode Urd gick ganska obemärkt förbi här i inlandet.. Visst blåste det ute, men jag tror det var som värst på natten då man låg och sov på söta örat.. Däremot sov jag inte längre på söta örat inatt, jisses så jag har frusit! Min teori är att blåsten har trängt in genom de otäta gistna gamla plankorna i väggarna, för så här mycket har jag inte frusit på bra länge! Två gånger steg jag upp och virade in mig i filtar, måste ha sett ut som en kåldolme men kände mig som en mumie till slut för jag kunde varken röra armar eller ben.. Man skulle allt ha…