Paulas Pörte

Här sitter Torsten och spanar, undrar om han känner på sig… ..att vi skulle få besök i pörtet! Det var nämligen det sista jag såg av katterna den dagen… Men det finns ju mycket annat för jyckegänget att nosa på, rådjursspår till exempel –Men hörru du du människa, åt vilket håll ska vi gå egentligen? Nu får du ta och styra upp det här.. –Okej, säger jag, då börjar vi med att gå upp en sväng till torpet Vi fortsätter ut på vägen, här går just ingen trafik så jyckarna kan gå lösa och jag slipper snurra in mig i tre koppel! Hisnande vackert vinterväder, och hundarna sköter sig exemplariskt,…

Jag borde ju ha varit förberedd… Närmar mig försiktigt det fasliga dånet…ljudet som fått all fågelsång att tystna, småfåglarna har flytt och kommer inte fram till fågelbordet medan oväsendet pågår Snart får jag syn på ett ljus skymta i den svaga dagern Där är ju det skoningslösa åbäket som gör plockepinn av hela skogen! Jag har hört den tugga sig igenom träden senaste dagarna och redan tidigt i höstas såg jag markeringarna så jag visste att det skulle fällas skog här precis nästgårds, men ändå! Traskar bedrövad längs Tyforsleden, nu är det inte mycket annat än kalhyggen för cykelturisterna att beundra nästa sommar… Skogsmaskinföraren tyckte däremot att utsikten var jättefin…

Här sitter vi och har det bra! Jag tiggde till mig goda hembakta lussebullar av matlagningskursen till vårt avslutningsfika, och de hade strykande åtgång! Paula pratar ”med hela kroppen” som vanligt..alla ska lära sig att säga ”omelett” Attans! Jag har visst glömt ordet ”linslus” 😆 Kursens lilla maskot med sin vackra mamma. Nu är det då färdigt för i år, 40 lektioner senare har eleverna lärt sig en hel del, men också förstått att svenskan är ett ganska svårt språk att lära sig. Nu tar jag jullov och så får vi se vad som händer nästa år, vad vi får för anslag för mera svensk-undervisning, behovet är ju gränslöst.. Titta…