Ja, det är orsaken till att jag inte hinner med bloggen… Jag dejtar med min sambo, varje kväll! Oftast sätter vi oss ute på balkongen efter middagen och där sitter vi som två ruggugglor tills myggen eller regnet blir för svårt.. Då flyttar vi in i köket, tar kanske fram Yatzy eller spelkort och spelar tills det är läggdags. Vi pratar som vi inte gjort på åratal…om allt mellan himmel och jord! Tänk, va mycket man inte vet om sin käresta efter femton år! Vi berättar för varandra om vår barndom, om misslyckanden och mer lyckade upplevelser vi haft. Vi diskuterar framtiden, vad vi önskar oss, hur vi vill leva…

Ja, det är sant! Undrar om hon läser min blogg i smyg någonstans… Samma kväll som jag skrev här senast dök hon nämligen upp! Hasse stod på balkongen och såg henne lunka fram på byvägen, med siktet inställt på vårt hus! Han gick ner och öppnade och in slank katten, som om hon aldrig varit borta.. Kvällen (och natten) ägnade hon åt att äta. Eftersom de flesta i familjen brukar säga att dom gillar min mat och gärna blir bjudna till oss på middag, så tänkte jag att det kanske också gäller katter! Alltså mutade jag henne med räkor, stekt tonfiskkotlett och leverpastej!! Tror ni att hon fattar var hon…

Allt vore frid och fröjd i nya pörtet, om det inte vore denna missämja mellan våra kissemissar! Jag misstänker att det är anledningen till att vår lilla Piano-flicka vägrar flytta hit för gott! Hon har varit här i nya hemmet i omgångar, flera dagar åt gången. Men, så plötsligt traskar hon iväg till gamla gården… och kommer inte tillbaka! När vi väl fått tag på henne efter några dagar möts hon i dörren av en fräsande morrande Lyran! Hennes egen mamma! Så, vad har hänt? Varför beter hon sig så??? Nu kan ju anledningen till Pianos motvilja att flytta ha andra orsaker, men nog påverkar säkert Lyrans bemötande henne att…