Månad: maj 2010

Förföljd av Catharina Ingelman-Sundberg

Året är 1392. Den unga änkan Anne driver framgångsrikt det handelshus där hon tidigare var anställd. Samtidigt sprider sig skräcken i Stockholm. Vitaliebröderna, sjörövarna från Östersjön, styr staden. Och de är ute efter Anne och hennes tillgångar.
Med fara för livet lyckas hon fly, och tillsammans med sin lilla dotter slår hon sig ner i sin gamla hemstad Lubeck. Men snart tvingas hon inse att inte heller här kan hon vara trygg.
Hon förs ut på långväga äventyr över haven, och gång på gång sätts hennes list och starka vilja på prov.
I Lubeck bildas en hemlig motståndsrörelse, med planer att slå till mot Stockholms terrorstyre. Till den sluter sig före detta rådmannen Magnus Spännar, och hans och Annes vägar möts igen..

Det här är andra delen i en serie om Anne, en tredje finns och den ska jag snart läsa.
Författaren är marinarkeolog och journalist med en stor mängd kunskap om tiden hon skriver om.
Jag gillar skarpt historiska romaner, men de måste vara välskrivna och faktaspäckade.
Här finns allt som gör en bra berättelse, kärlek, äventyr och högt tempo.
Alltså är jag nöjd med läsupplevelsen och ger
betyget ***

Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski

“Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanligaste beteendeproblemen; aggression, bristande koncentrationsförmåga, lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och skrivsvårigheter. Man skulle ha motivationssvårigheter. Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade det inte. Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa ju alla”
Anni och Sami, syster och bror. Det fanns aldrig pengar. Det fanns alltid alkohol. För Anni ordnar sig livet ändå bra, med arbete, man och barn. För Sami går det åt helvete. Långa perioder har de ingen kontakt, men Annis längtan efter att få tillbaka sin bror finns alltid där.

Om jag säger såhär: det här var ingen lättillgänglig historia.
Dels handlar den om tunga känslor av sorg och vrede, dels är den skriven på en prosa som tar andan ur en.
Samtidigt är det en oerhört bra beskriven historia om hur snett det kan gå i livet när man inte får dom rätta förutsättningarna. En tröstlös kamp på otaliga institutioner, behandlingshem, ett ekorrhjul där man inte kan se något lyckligt slut.
Man når verkligen in i skallens labyrinter på Anni, hur hon tänker, tycker, känner. Det är stundtals smärtsam läsning om en människas demoner och ångest.
Utdrag ur boken:
” Vår familj hade varit i kontakt med allt i socialmodet, plus barnavårdsnämnd, fosterhem, torken, antabus, länkarna och kriminalvården, socialtjänsten och självhjälpsgrupper, Gud och hälsohem med groddar och kristaller.
Armodet, nöden, misären, torftigheten, bristen. Fattigarvet, hur kunde socialmodet vara så blint för fattigarvet och fattiggenen. Det hade inte gått bra för någon. Inte ens för mig.
Saknar ben när jag ska dansa, saknar armar när jag ska hålla om. Saknar mun när jag ska kyssar. Och jag trivs fortfarande bäst på kyrkogårdar, bland gravar. Jag tycker fortfarande att fyllegubbar luktar pappa.”

Mitt betyg ***

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är mitt i karriären när hon börjar glömma saker.
Först ett ord när hon håller föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över. Sedan den dag då hon under sin sedvanliga joggingtur i city plötsligt upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig, vilken väg hon ska ta hem.
En skrämmande upplevelse för den otroligt strukturerade och skärpta Alice. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är 50 år gammal!
Ett gentest visar att hon ärvt sjukdomen, troligen av fadern – på äldre dagar hade han varit mycket förvirrad, men Alice hade tolkat det som resultatet av hans mångåriga grava alkoholism.
Alice fortsätter att arbeta, jobbet har alltid varit hennes identitet och främsta intresse, och kämpar envist för att behålla sin livsstil. Hon är väl medveten om att någon bot inte finns, och vet exakt vad som kommer att hända henne.

Författaren till den här skönlitterära boken har en examen i neuropsykologi och är mycket engagerad i Alzheimerfrågor.
Berättelsen är solid, skriven som en självbiografi, vilket oftast är positivt, förutom att jag ibland önskat att få veta mer om hur hennes man och barn med egna ord skulle beskriva den situation de lever i.
Här ryms mängder av sorg, det är hjärtslitande att läsa om hur snabbt Alice degenererar i sin sjukdom.
Hon planerar att avsluta sina dagar själv när hon blir tillräckligt dålig, men det är ju inte så lätt att genomföra när man inte ens kommer ihåg vad man gjorde för en liten stund sedan…
Hennes make ser med vanmakt på hur hans älskade hustru, den intelligentaste personen han känner, blir som förbytt. Han klarar det inte, och hennes begäran om att de ska ta ett sabbatsår tillsammans slår han bort. Han kan helt enkelt inte sitta hemma hos henne utan fortsätter oförtrutet sitt eget arbete som forskare.
Detta är en tankeväckande bok som berör, köp den, låna den, bara du läser den!
Mitt betyg ****