Tema: skal
Dessa skal knäcker jag så gott som varje dag vid frukosten..
Skulle jag bara få äta ett enda livsmedel resten av livet så blev det tveklöst ÄGG! 
Kokta ägg, stekta ägg, äggröra, omelett, det finns nog inget man kan variera lika mycket!
Flera temabilder hittar du här
..men nu har den där finnkäringen överträffat sig själv, vad är det hon visar, en huvudlös höna?
..nämen, en huvudlös höna med en liten..
..kyckling! Och en helt vanlig kycklingmamma bidde det, med huvud och allt!
Jag har inte hunnit sitta vid datorn på hela helgen!
I lördags var vi i valet och kvalet om att åka på Kopparbergs marknad i blåsten, men det var ju soligt och fint så…
Så tyckte nog resten av befolkningen också, för jag har då aldrig sett så många människor på ett och samma ställe!
Vi fick köra fram och tillbaka genom stan i nästan stillastående bilkö för att försöka hitta en parkeringsplats…
Och sen shoppade vi loss …älgkorv och en limpa 
medan väninnan satsade på…..korv, bröd och fryspåsar 
Ja inte blev knallarna feta på våra slantar… hoppas dom fick sälja mer till bättre hågade besökare
Tänk, snart är de vackra höstfärgerna ett minne blott och träden klär sig i…vitaste vitt! 
Fotot är från februari 2012 då det var så in i bombens kallt!
Nu retas jag med er, inte behöver det vara tjugo minusgrader och snöstorm för att jag ska vara nöjd, men ibland är det helt okej även det, så man vet att man lever!
På tal om kyla..
..så har jag “hittat” en serie på Discovery Chanel som heter “Alaska – the last Frontier” och som handlar om en nybyggarfamilj i Alaskas vildmark, i nutid!
Fängslande och intressant, de har fantastiska fiske- och jaktmarker, men får slita ont med ved och husbyggen för att kunna leva ett drägligt liv.
Tror minsann jag skulle trivas där i vildmarken… 
Då ska vi snart lära oss stava till oktober igen då, kan bli en fin månad även om mörkret kryper allt närmare..
Tjingeling!
Nordiska nätter
Varje kväll när skymningen faller vaknar naturens eget nattskift till liv. Ett myller av djur som tillbringar dagen väl dolda ger sig då i skydd av mörkret ut i natten.
För att hitta rätt har evolutionen försett denna brokiga skara med de mest avancerade sinnesorgan som djurvärlden kan uppvisa, där de extrema specialisterna navigerar med hjälp av ultraljud eller jordens magnetfält.
Men inte alla nätter är mörka: Långt norrut ställer de ljusa nordiska sommarnätterna invånare som björn och varg inför andra utmaningar. Vintermörkret på samma breddgrader ställer ytterligare hårda krav på allt liv.
Den prisbelönte naturfotografen, biologen och pedagogen Felix Heintzenberg ger i boken en vacker och intim inblick i nattens hemlighetsfulla värld.
Utdrag ur boken:
"Ugglor hör till nattens allra skickligaste jägare. Deras ögon upptar en så stor del av huvudet att de knappt kan röra sig. Ögonen förmår att fånga in ungefär tio gånger så mycket ljus som en människas och fungerar därför mycket längre in på natten. Förutom några enstaka dagaktiva arter börjar flertalet av Nordens elva ugglearter att röra på sig en bit in i skymningen."
"I vildmarkens sommarnatt befinner jag mig just nu. Längs gränsen mellan östra Finland och Ryssland skall jag tillbringa ett antal nätter i ett gömsle för att fota björn. Det är inte första gången jag är i detta ingenmansland där människan är gäst och det istället blir naturens storhet som tränger sig på. Den kryper in under huden och upplevelsen av vildmarken drar genom kroppen som en rysning när jag från en höjd ser ut över landskapet. Ett land till synes utan slut breder ut sig och inom mig öppnar sig en känsla av ödmjukhet, längtan och - samhörighet. Jag har rest långt, är en gäst men känner mig ändå hemma."
Bilderna i denna bok är rent magiska. Jag sitter fullkomligt förtrollad och bläddrar. Läser de få avsnitten med text och bläddrar igen genom foton och förstår vilken möda som ligger bakom att de kom till. Mörkerfotografering är alltid utmanande, men att sedan dessutom erbjuda de nattaktiva djurens värld på bild är fantastiskt.
En väl genomtänkt genomarbetad bok som pryder sin plats i vilken bokhylla som helst
Igår drog grannen och jag ut på jakt…efter trattisar!
Visst fanns det svamp, men ack så små de var, det kändes nästan som barnarov att rycka upp dem ur myllan!
Blåbär däremot, det fanns det gott om, stora och fina, jyckarna lät sig väl smaka
Är man bordercollie så gillar man att bada, så länge det är isfritt
Vi lämnar de små godingarna på tillväxt och kommer tillbaka om nån vecka
Men, vad händer nu, min hund får plötsligt spader! Hon hoppar rakt upp i luften och kastar sig handlöst ner bland växtligheten…
Vi närmar oss försiktigt och där vid hennes huvud ligger….en mus!
Skadad är den stackaren, blodvite har uppstått!
Jisses vad gör man nu? Granntjejen säger att vi måste få ett slut på musens lidande 
Medan vi stod o dividerade om hur vi skulle göra så tog Blinka eget initiativ och tog musen av daga! 
Sen ville hon ju bevaka sitt byte och var ytterst ovillig att lämna platsen…
Tänk, det tog 8 år innan hon visade denna väl dolda talang! Vad följer härnäst? 
Hemma väntar Torsten, den latmasken, tror jag ger honom sparken!
Nu tycker musjägaren också att hon förtjänat en tupplur!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
Storkok är alltid bra och tack för...
