Om någon för bara ett par år sedan hade påstått att jag skulle umgås med hästar i stort sett dagligen, så hade jag nog höjt på mer än ett ögonbryn… ”Kom nu pållarna” gapar finnkäringen för nu ska kusarna upp till gården på minizoo, och Indy och Irja, mor och dotter, de beskedligaste snällaste lunkar på och låter mig tro att det är jag som bestämmer.. Visst ser det idylliskt ut, men dom har en räv bakom örat även dessa juveler. Huxflux får dom för sig att maten i hagen är slut och då går dom genom staket och stängsel och letar upp bättre marker, gärna nattetid när matte ligger…

Så är det! Jag är inte där jag vill vara, där jag behöver vara.. Ibland är det så, dessvärre, det händer saker som gör att livet gör en kullerbytta och ruskar om oss ordentligt.. Ja jag vet att jag är kryptisk, jag vill inte gå närmare in på anledningar och dess verkningar här i min blogg, den här bloggen är öppen för alla att läsa och här vill jag därför inte bli för personlig. Men då vet i alla fall ni som känner mig att jag är för närvarande är disträ, dåligt närvarande och kanske inte hälsar på lika ofta som vanligt.. Tur man har djuren, och på gården har…