Monthly Archives: februari 2017

Krigshösten 1943 förvärras situationen för judarna i det ockuperade Danmark. Aldrig förr har de varit så utsatta. Många överger sina hem och försöker ta sig till tryggheten i Sverige. En av dem är Gila gerson.
Kvar i Köpenhamn finns hennes älskade lillebror Jakob. Före den dramatiska färden över Öresund lovar Gila att komma tillbaka och rädda sin bror - till varje pris. Utan identitet och på flykt undan tyskarna söker hon upp väninnan Ilse Pedersen som är medlem i motståndsrörelsen.
Tillsammans påbörjar de unga kvinnorna en resa som visar sig vara förenad med både livsfara och oändligt mod.

Boken baseras delvis på verkliga händelser.

Ett mycket angeläget och åter aktuellt ämne, Hitler, judar, världskrig.
Jag har läst många böcker i ämnet och kan säkert fortsätta läsa många till. Det finns ju lika många människoöden som människor.
Men, till skillnad från andra positiva recensioner så ger jag inte denna roman högt betyg.
Jag fann inte den särskilt välskriven, jag fattade inte tycke för karaktärerna som trots de dramatiska skeendena kändes ihåliga och blodlösa och inte heller miljöskildringen upplevde jag levande beskriven.
Den grep helt enkelt inte tag i mig, och om någon annan läst den ser jag fram emot en kommentar.

Teneriffa, november 2001. Tvillingtornen har just rasat och världen tycks stå i brand. I Santa Cruz hamn ansluter Daniel till Gale och Devan, ett irländskt pr som annonserat efter besättningsmän till sin seglats över Atlanten. Snart kommer också tyska Matthias ombord.
För Daniel är havet en väg ut, en chans att omskapa sig själv. För Gale och Devan är det en dröm som går i uppfyllelse. Matthias behöver bara en paus. Men Venja är en liten segelbåt, och ute på öppet hav blir besättningens utsatthet snart uppenbar för var och en. Avskurna från omvärlden går de fyra allt längre in i en egen verklighet med otydliga spelregler. Samtidigt tycks det allt viktigare att få klarhet i vem Daniel är, och vad det är han flyr ifrån...
En psykologis thriller som utspelar sig långt ute till havs, en plats som är fullständigt isolerad - och omöjlig att ta sig ifrån. Vad är människor egentligen kapabla till under enorm press= Och när övergår den totala friheten i sin motsats, en förlamande rädsla?

Utdrag ur boken:

"Vi var fortfarande fastnitade mot havsytan som en fluga mot ett flugpapper, men lugnet och stiltjen började spinna samman till en enhet. Tystnaden tjocknade och samlade sig i tunga stråk som flöt fram över Venjas däck, ljudlöst, men samtidigt fyllt av rörelse, som en vind utan luft."

Den här historien uppfyllde inte mina förväntningar.
Karaktärerna blir aldrig levande, de är statister som spelar sina roller helt utan känslor.
Jag väntar och väntar på att stämningen ska tätna, på att obehaget ska börja krypa i ryggmärgen, men inget händer.
Till sist blir det lika långtråkigt att läsa boken som att själv sitta i en segelbåt dag ut och dag in utan att ha något att fästa blicken på...