Månad: februari 2017

Rubrik: retro

Veckans rubrik: retro

När jag blir nostalgisk och tänker tillbaka på det som kallas retro så hamnar jag i Helsingfors under min ungdomstid på 70-talet

När jag som 18-åring flyttade hemifrån till min första egna lägenhet så inreddes den i typiskt 70-talsstuk med blommiga gardiner och ryor på väggen.
Färgerna var orange, rött och grönt, förutom all furu på bord och stolar…

Jag valde dock inte gröna medaljongtapeter :mrgreen: för bara tanken på att vara omgiven av illgröna tapeter kändes även då som ett livstidsstraff :lol:

Jag tror inte att det skiljde så nämnvärt på inredningsmodet i Sverige och Finland, men vad som definitivt skilde då och även nu är att det i Sverige saknas det eminenta torkskåpet ovanför diskbänken!
Istället för att ha ett torkställ där disken står och rinner av och fyller hela bänken så inreder man i Finland köksskåpet med ställ dit man lyfter upp det nydiskade porslinet. stänger skåpluckorna och vips är det snyggt och rent i hela köksregionen…

En dylik gobeläng som täcker nästan halva vardagsrumsväggen har jag för tillfället liggande på rulle i min garderob.
Efter några år på väggen längtade jag efter att vila ögonen på något annat, men jag gör mig inte av med den för förr eller senare hittar jag en ny bra placering där jag kan njuta av anblicken av skogens vilda djur.

Sammantaget är det textilierna jag mest förknippar med retro, framför allt mattor, ryor och gobelänger.
Det vanligaste retro-årtiondet är väl 50-talet men det minns jag inte själv just någonting av eftersom jag föddes i mitten av 50-talet.
Många samlar på porslin och glas ur olika serier, det märker jag då jag står på loppis och får förfrågningar.
Och visst har min smak ändrat sig, det jag för några år sedan tyckte var klumpigt och fult är numera mest charmigt

Det inkluderar mig själv, i allra högsta grad! Hela jag är ju retro :oops:
På fotot Paula står brud i november 1974

Februari månads rubriker har valts av Anki

Andra deltagare är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Matfreaket
Tove
Pensionären på ön
Ulla
Musikanta
Yvonne

0

Jag har läst..

Ängeln i posthuset Bokomslag Ängeln i posthuset
Anita Salomonsson
Norstedts
2017
263

Elin Wiktoria Karlsson är femton år när hennes far gifter om sig och familjen med viss förfäran flyttar från östra till västra Hjoggböle, till det som kallas Sodom och Gomorra. De skyggar inför den moderna tillvarons frestelser, och håller sig till det religiösa med dess stillsamma längtan efter extas.
Ängeln i posthuset är berättelsen om författarens egen moster. Vi får följa Elin från barndomen, via konfirmationen och en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträder sin far som postmästare i byn.
Detta är det gamla Sverige, och ändå relativt nära i tid.
Återigen skriver Salomonsson fram en människa ur historien så att det allmänna försvinner och det särskilda träder fram och fängslar.

Utdrag ur boken:
"Han är som han är, klockmakarn, och varför skulle hon inte tillåta sig att älska och beundra honom. Han tycks henne dessutom osedvanligt grann. Slät och gyllenbrun i hyn och med den blåaste, mest oskuldsfulla blick hon någonsin sett. Alldeles darrbent hade hon blivit den där första gången. Tillintetgjord, ja, helt maktlös inför hans sotsvarta ögonbryn. Här hade vår Herre verkligen ansträngt sig, doppat penslarna djupt och bemödat sig."

"Hon ser och hör om andras lycka och blir med tiden allt ödsligare till mods. Drar sig undan. Grunnar, sörjer. Men är sin fader klockmakarn behjälplig, tömmer postsäckar och sorterar post. Om kvällarna läser hon Johannesevangeliet och Saligprisningarna utan att finna tröst.
Istället föds där ur själens dolda djup en krampaktig, noggrant förkvävd gråt. En gråt som under många ensamma nätter i en murskrubb knutits samman med ett lika ljudlöst skratt."

Lika förunderligt vackert skriven som tidigare böcker av författaren.
Hon använder här ganska mycket gamla dialektala ålderdomliga ord, därför tar det lite tid att läsa så att jag begriper, ibland får jag upprepa meningarna tyst för mig själv.
Jag hittade också ett för mig helt okänt begrepp, nämligen "herrnhutismen". Är tvungen att googla på detta lite roande namn, som dock inte är det minsta roligt, utan en kristen rörelse grundad i Tyskland på 1700-talet med förgreningar i hela världen. Deras huvudsakliga verksamhet var missionärens.

0

Inbäddad

Idag är jag inbäddad men inte nerbäddad…

Sparken var inget alternativt transportmedel när jag hade bokat tvättstuga..
Jag visste ju att snöfall var på gång så jag var osäker på om jag skulle kunna ta mig fram på oplogade vägar..

Men det såg inte så farligt ut, så vi pulsade iväg i morse direkt efter en balja kaffe.
Förut bokade jag alltid tvättstugan klockan ett just för att jag är så seg på mornarna, men nu har jag gjort en helomvändning och startar klockan tio så hela dagen inte går åt.
Men nog saknar jag egen tvättmaskin, det måste erkännas..

Det var helt surrealistiskt att gå där och dra Dramaten i snöigt spår, på vägen hemifrån och fram till tvättstugan såg jag inte en skymt av liv!
Inte en människa ute, inte en bil i sikte, kände mig som i en dystopi, en framtidsvision där jag lämnats mol allena på vår jord…
Känslan var inte direkt obehaglig men konstig, och vid närmare eftertanke vill jag absolut inte bli lämnad ensam på planeten!

Andra vändan, när jag hämtade hem den färdiga tvätten, då mötte jag ett par flyktingkvinnor på väg till campen som sakta men säkert håller på att tömmas på folk.
De undrade nog vad jag är för filur som ofta går förbi med en liten lurvtuss i koppel så de frågade mig “Var är du hemma?” vilket jag tolkade som att de undrade var jag bor.
Jag svarade glatt : “I skogen” och hoppades dom lärt sig vad det ordet betyder :-D

Det har ju varit knas med min hemsida till och från senaste veckan och jag har totalt kommit ur rytm när det gäller bloggandet. De gånger jag varit på hugget så har sidan legat nere…senast tog det hela tio timmar innan jag åter var på banan.
Nu har jag fått besked att servern ska bytas ut helt på fredag-natt, hoppas det går utan missöden.

Så nu backar jag bandet några dagar, till fredagen när jag senast jobbade på loppis.

Det var så obeskrivligt vackert ute på Mellansjön så jag hade helst stått ute på trappan och fotat och njutit hela dagen..

Lätta dimslöjor dansade omkring för att sedan lägga sig som ett bomullstäcke ovanpå sjöisen

“Ingen rök utan eld” men detta är ju inte rök utan dimslöjor

Inga fiskare ute på isen..

Och ännu en vacker dag läggs till handlingarna och minnenas arkiv.

0

Rubrik: nyfiken

Veckans rubrik: nyfiken

Hörni, nu har det gått troll i rubriken…
Igår satt jag och skrev inlägget om veckans rubrik, publicerade det, och efter bara en kort stund strulade min sida och det gick inte att komma in.
Fick veta av mitt webbhotell att servern gått ner, och att felsökning pågick.
Det var fortfarande läget när jag gick och lade mig igår kväll men i morse gick det till min glädje åter att komma in på sidan och felet var avhjälpt.
Men!
Senaste inlägget, nyfiken, var borta, bara puts väck!

Blir man nyfiken eller? :mrgreen:
Skam den som ger sig, det blir inte ett ordagrant likadant inlägg för det kommer jag ju inte ihåg, men..

Nyfiken i en strut – öppnar man struten så tittar hon ut, det är jag det!
Jag tror en viss nyfikenhet på livet är livsviktigt, den dagen man slutar intressera sig för omvärlden är man rökt..

Men, jag anser mig vara mera vetgirig än nyfiken, kanske mest för att det låter bättre :-D ?
Redan i skolan, senare i arbetslivet, var jag ofta den som först sträckte upp armen och bad om förklaring av läraren/föreläsaren..
Jag har aldrig varit särskilt rädd för att göra bort mig, och är man inte nyfiken så lär man sig ingenting.
När väl jag hade vågat ställa frågan, så var de många fler som också hade frågor..

Jag tackar speciellt för Googles sökfunktioner som gör alla gamla uppslagsverk totalt onödiga, nu står de på loppisar och samlar damm och det får de gärna fortsätta att göra..

Jag stillar också min nyfikenhet genom att titta på teve och läsa många böcker, och eftersom mitt minne sviktar betänkligt så blir jag aldrig fullärd 8)

Något jag däremot inte gillar är dem som “lägger näsan i blöt” för alla har vi rätt till vår egen integritet, och jag har själv ett stort behov av eget utrymme.

Nu ska det bli spännande att se om detta inlägg får stå kvar, eller om något mer ute i cyberrymden ska jäklas med mig :lol:

Vad är du nyfiken på?

Veckans rubrik har valts av Anki

0