Djur är veckans rubrik som Birgitta har valt.
Det är en rubrik som jag kan bre ut mig om precis hur mycket som helst, närmast hjärtat ligger förstås alla mina egna djur, nuvarande och tidigare.
Men jag tänker ta det från början:
Jag föddes och bodde mina första år mitt i Helsingfors i en liten lägenhet som mamma, pappa, mormor och jag delade.
Vid åtta års ålder flyttade vi till en nybyggd förort och där kom jag för första gången i kontakt med djur, på riktigt.
Det låg nämligen en bondgård på gångavstånd, och det dröjde inte länge innan jag tillbringade mycket tid i ladugården, till min mammas stora förtret
eftersom jag luktade ladugård när jag kom hem…
I bokslukaråldern läste jag förstås en massa hästböcker, men någon häst såg jag aldrig på riktigt, och drömmen om att få rida var och förblev just en dröm, fast, jag försökte allt rida på en ko eller två 
Det var först när min dotter växte upp som jag åter blev varse detta med djurliv, för i hennes hjärta fanns en medfödd kärlek till djur, och det dröjde inte länge innan det började dyka upp djur i hennes rum, först vandrande pinnar, helt okej enligt mig, men, sen blev det dansmöss, nej nej nej sa mamma då! En och annan ödla förekom också, och vips så dök det en dag upp en katt!
Det blev nej nej igen, men min listiga dotter behöll den några dagar och vem blev då kär i katten om inte jag!
Den katten fick jag för övrigt ta hand om när kära dottern flyttade hemifrån…
Det sägs ju att man antingen är hund- eller kattmänniska, men jag är nog båda. De är så totalt olika djur till sitt sätt och bägge har sin charm. Jag har själv en hund och två katter som alla lever i total symbios och trivs med varandra och jag vill inte vara utan någon av dem.
Hundar hade jag ingen erfarenhet av alls när exet kom in i mitt liv, men i flytten ut från Stockholm till landet följde en hund och en bonusson med.
Ja förutom dotterns katt förstås…
Hur vi nu kom på den geniala idén att ha ett litet minizoo vid vårt värdshus och vandrarhem vet jag inte riktigt, men det fanns ju ladugård och stall och uthus på tomten så det låg kanske nära till hands.
Vi försedde oss med grisar, killingar och kaniner och tog även grannens får på bete.
På kvällarna gick vi promenader med två underbara flaskmatade killingar som var lydigare än hundar, och visst lyfte grannarna ett och annat ögonbryn när vi passerade på byn…
Så här i backspegeln är jag så innerligt glad och tacksam över att jag hade tillfälle och tog chansen att lämna storstadslivet för att leva och bo bland djur och natur.
De erfarenheterna har ändrat mig som person, jag har blivit mer empatisk, medkännande och förstående.
Den glädje och kärlek djur ger till oss människor går inte att ersätta med något annat, och vi behöver bara tacka och ta emot!
Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket
