• Bloggen

    Solljus och skugga

    Det var väl själva sjutton så det blåser! Vissa dagar undrar jag vilken jäkla kust jag bor vid, och just idag undrar jag hur stackars simskole-eleverna har det i sjön när vågorna guppar?? Fast, å andra sidan: – det är mygg- och knottfritt, garanterat! 😆 – det är ogörligt att putsa fönstren idag också liksom alla tidigare blåsdagar … – man kan blunda och låtsas att man vandrar på de vackra irländska hedarna dit jag alltid längtat men aldrig lär komma… :love: När man inte kan fota närbilder kan man alltid fota ”fjärrbilder”, det är spännande kontraster mellan solljus och skugga och det bästa av allt, det vackra är alldeles…

  • Bloggen

    Det växer så det knakar..

    När är det högsommar? I min värld är det nu! Liten Blinka försvinner nämligen helt i en djungel av midsommarblomster eller meterhögt gräs, många stigar låter vi bli för de är helt igenväxta. Hundkäxen är lika höga som jag, och det vill inte säga lite…ja, minst 150 cm alltså 😀 En machete skulle definitivt behövas för att ta sig fram… Jag var ju bortskämd under några somrar då man lätt kunde traska på fina ridstigar i skogen, nu är det fina hästhovar som håller stigarna öppna längre .. Tänk så vackra gamla gruvhål kan vara, jag passerar ett par stycken vattenfyllda gruvor när jag går till affären. Utsikten försvinner ju…

  • Läst

    Jag har läst..

    Titel: Mödrarnas söndag Författare: Graham Swift Förlag: Albert Bonniers Förlag Publiceringsdatum: 2017 Antal sidor: 154 "Frid. Det var den sanning alla dagar bar på, det var den slitna sanning varje dag bar på, men denna sanning var större idag än någon annan dag - det hade aldrig funnits en dag som denna, och det skulle eller kunde aldrig finnas en likadan igen." 30 mars 1924. Mödrarnas söndag är dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. En som inte åker hem är den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild, som istället möter sin älskare - den ende kvarvarande sonen på det närliggande gods som ekar tomt efter att bröderna…

  • Bloggen

    Höns, katter och kaniner

    Tre tama kaniner möter mig på granngården. I år går de lösa, har ett underbart liv med massor av bon inomhus och utomhus. Man kan nästan se ett visst släktdrag… ..och vackra blå ögon! Tyvärr känner jag inte till ev. namn på dem, men så behöver jag ju inte ropa på dem heller…Blinka struntar i dem och de i henne. Ingen närkontakt överhuvudtaget. Hönsflocken är decimerad på grund av glupsk räv, nu släpper jag inte ut de återstående utan de får hålla till i hägnet. Fin är han, tuppen, och han tar väl hand om sitt lilla harem på tre hönapönor. Kommer du ihåg den uttråkade jycken som tycker att…