Månad: januari 2018

En alldeles vanlig tisdag

Tittade ut genom fönstret i morse, jippi solen skiner! Det varade…..exakt två minuter, vilken tur att jag hann knäppa ett kort som bevis.

Passade på att lufta gårdens jyckar, många goda dofter att lukta på..

Alla tre är något avvaktande, en valp, en unghund o en gammal surkäring…

Inga sura miner eller tjafs, bara inte full fart ännu…

Nu är det nästan så man tycker synd om syrengrenarna, ska dom orka härda ut eller kommer de att knäckas..

Det ser nästan ut som ett snöbollsträd..

På väg till biblan..

Här kan man stanna och fota, för då får man hämta andan efter backen! Flåset finns inte där, nu märks förkylningen som sitter kvar i kroppen

På hemvägen glänser det så fint, och farligt…tur att man är utrustad med både spark och dubbskor.

Jag har en del att fundera på just nu, månadsskiftet infaller imorgon och ett avgörande beslut måste fattas…
Det är inte det lättaste beslutet, hoppas jag väljer rätt nu.
Men det brukar ju ordna sig, på ett eller annat sätt…

Man behöver byta perspektiv ibland, men det är inte alltid så självklart..

0

Jag har läst..

Binas historia Bokomslag Binas historia
Maja Lunde
roman
Natur & Kultur
2016
458

England 1852; William blev aldrig någon framstående biolog. Nu föresätter han sig att bygga en helt ny sorts bikupa, som ska ge både honom och sonen ära och berömmelse.

USA 2007 : Biodlaren George kämpar i motvind och hoppas att hans son ska bli gårdens räddning. Men runt omkring honom drabbas gårdarna av en mystisk bikollaps.

Kina 2098: Tao lever i en värld där bina har försvunnit och önskar mer än något annat att sonen ska få ett annat liv än hon själv. Då händer något som förändrar hennes liv för alltid.

Tre historier som vävs in i varandra, om människans sårbarhet och en mycket speciell bikupa.

Utdrag ur boken:
"Följet kom emot oss längs hjulspåren. De var inte äldre än åtta år, jag kände igen några. Alla hade fått likadana arbetskläder, likadana syntetiska beigea dräkter som vi, och kom emot oss så fort de korta benen bar."

"Alberta var övertalig arbetskraft i det lite för barnrika hemmet och i högst giftasmogen, möjligen övermogen ålder, ett lite för mjukt gråpäron som snart skulle dunsa till marken under vikten av sina egna safter".

"Jag visste detta var deras sätt att berätta för varandra var den bästa nektarn fanns: Nu viftar jag lite med vingarna, rör mig åt höger, därefter två steg åt vänster, och sedan en snurr, och det betyder att ni måste flyga förbi den stora eken, uppför den lilla backen, över bäcken, och där gott folk, där ligger det bästa vildhallonområdet ni kan tänka er!"

En dystopi, en historisk roman och ett nutidsdrama allt i en förpackning. Med det centrala ämnet som gemensam nämnare: bina. Det är en skickligt ihopvävd berättelse som är spännande som en thriller, med en domedagsstämning men också intrikata familjeskildringar, konflikter mellan tradition och egna önskningar.
Kanske är avsnitten lite korta, med snabba kast mellan de tre historierna. Ibland känns det som att jag skulle vilja fördjupa mig lite mer i en och samma familj lite längre tid. Men det finns ett bra driv i berättelsen, och så får den oss alla att tänka på en slumrande katastrof som närmar sig även i vår verklighet!
Utan bin= ingen pollinering, utan pollinering= inga växter, inga växter=ingen mat. Krasst men ack så sant.

Som ett bevis på att detta är ett högst aktuellt ämne hittade jag idag denna artikel:

0

Vinterfåglarna inventerade

Pga ett förkylningsvirus som anföll mig i mitten av förra veckan så dröjde det ända till igår innan jag orkade räkna föglar.
Tänk så ansträngande, att sitta vid köksbordet..

..och räkna : en domherre, en domfru, två domherrar, två domfruar osv….

Min inventering ser ut såhär:
Domherre 12
talgoxe 6
blåmes 4
skata 4
nötväcka 3
nötskrika 2
stjärtmes 2
okänd skönhet 1! Jag försökte fota den för att kunna googla men det fotot blev helt misslyckat.
En halvt nergrävd ekorre syns också på bild ifall ni undrar om det är en bajsklump eller nåt.-…

Jag gick knappt utanför dörren i helgen, jag fick välkommen hjälp av Hasse med hundrastning och han skottade också framför min trappa där inte plogbilen kommer åt. Händigt med gamla ex ibland…

Igår var jag riktigt ledsen i ögat, jag hade haft siktet inställt på att gå på bio här i byn när de visade Okänd soldat! Men med min hackande hosta o snörvelnäsa kunde jag inte visa mig eller riskera att smitta ner andra besökare.
Idag hörde jag att det var tretton biobesökare, ja ni såg rätt, 13, bedrövligt!
Jag är inte den som friserar till biostatistiken, jag är urdålig på att kolla på film överhuvudtaget, men jag hoppas att ortsborna går flitigare på andra filmer, numera kommer ju helt nya filmer även till byhålorna genom ny teknik.

Idag var jag tack o lov piggare, och kunde släpa iväg mig till tvättstugan, för nu var det sannerligen kris i klädförrådet.
Det har snöat till och från hela dagen, därmed har dagens spänningsmoment varit om man ska klara sig från att trilla ikull eller inte.
Lös moddig snö ovanpå glansis, där hade vi förutsättningarna, men som tur var kom plogbilen imorse så det gick att ta sig fram med dra-maten.

Avslutar dagens babbel med en ny bild

..på bästa vännerna, ibland lyckas dom knöa ihop sig i bingen bägge två!
“Finns det hjärterum så finns det stjärterum”

0