-
”Aldrig säga aldrig”
Veckans frågor hos ElisaMatilda har rubriken: Aldrig säga aldrig 1/Vad är något du aldrig vill uppleva? Jag vill aldrig uppleva att någon i min familj blir allvarligt sjuk, det var en mycket enkel fråga att svara på. Jag är säker på att alla som har barn säger detsamma! 2/Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka? Eftersom jag inte är troende lär jag inte hamna i himlen. Men här på jorden kommer jag heller aldrig mer att resa så väldigt långt bort. Och jag undviker alla varma platser, ett torrt varmt klimat passar mig dåligt. 3/Vad är något som aldrig funnits i ditt liv? En närvarande pappa hade…
-
Andmatning och annat trams
Jag minns hur man i ungdomens dagar raljerade om gamla tanter som matade änder i parken…. Nu har jag själv blivit den tanten…det är ju så kallt om de små simtårna! Det blev i det närmaste slagsmål när brödbitarna singlade ner.. Var tog tjejerna vägen, bara killarna som roffar åt sig! Bah! När vi traskade vidare i det underbara men något kylslagna vintervädret fick jag se något märkligt på den knallblå himlen! Någon måste ha roat sig i ett flygplan eller ? Nästan ogörligt att fota rakt motsols! Men kul ser det onekligen ut! En rejäl snöhög, men vad jag ville visa var……bänken! Inte mycket syns av den idag.. En…
-
Gems weekly photochallenge # 5
Tema: fil De filer jag har till förfogande är inte så upphetsande: En nagelfil ur mitt nyinköpta manikyrset samt ett par fotfilar som kommer till användning minst en gång i veckan. Var kommer alla förhårdnader ifrån?Jag kan inte minnas att jag behövt använda fotfil förr i tiden! Lugn som en filbunke! Vem har inte hört det uttrycket? Men var kommer det ifrån? Efter lite googlande läser jag att uttrycket först användes 1845 i Johan Jolins pjäs ”En komedi”… och ….blev inte så mycket klokare av det.. I mitt barndomshem lagades egen filbunke, här får du ett enkelt recept! Jag äter min filbunke med en drös kanel på, som barn strödde…
-
Åter till verkligheten
Hej alla glada bloggvänner! Det var länge sen! Min kompis åkte visserligen redan hemåt igår morse, men jag har så svårt att landa i den bistra kalla verkligheten efter många dagars trevlig samvaro! Det är inte alla förunnat att återfinna gamla vänner som visar sig vara precis ”som förr”, där man hittar tråden och plockar upp den och märker att varken man själv, kompisen eller relationen har förändrats. Självklart hade vi mycket att ta igen, konstigt vore väl annars då vi inte umgåtts på över tjugo år, och minnet spelar allt spratt när man försöker komma ihåg namnen på gamla gemensamma vänner och arbetskamrater som man tappat kontakten med. Men…








