-
Söndags-smakbit # 50
Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på. Jag är på sista sidorna i en bok jag inte vill ska ta slut! Jag fick tipset av min duktiga bibliotekarie. Boken heter Prayers for the stolen och är skriven av Jennifer Clement. Berättelsen handlar om en ung flicka som växer upp i bergen i Mexiko där unga flickor blir bortrövade av knarklangare och gangsters och därför göms undan och kläs ut till pojkar. Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer. Smakbit sid. 17 ”It was very…
-
Väderomslag!
Efter tio dagars sträng kyla blev det äntligen… betydligt behagligare temperatur! Ett ganska ymnigt snöfall och bara några futtiga minusgrader gjorde att jag tordes låta Daniel springa lös. Under köldperioden har det inte varit möjligt för då har han tvärvänt och kutat hemåt allt vad tygen hållit innan han hunnit göra det vi gått ut för! Nu sprang han framåt i lagom fart, stannade bara ibland för att kolla att matte var med.. Så här går det till efter varje promenad! Han kommer innanför dörren i sträckt koppel och vill bara kuta fram, men jag hindrar honom, klär av honom täcket och kopplet och sen släpper jag iväg honom… Han…
-
Fem-en-fredag # 50 Röra
# 50 Röra – Vad har nyligen rört till sig hos dig? Den bistra kylan har rört om såtillvida att jag fått gå igenom hela garderoben för att leta fram de varmaste plaggen, vantar, mössor och halsdukar. Nu ligger dessa persedlar och fyller hela min lilla hall. På bilden ser du min mundering när det är varmare än -15, är det kallare som det varit senaste dagarna drar jag också på mig en hellång thermokjol! Michelingummevarning! – Omger du dig generellt med ordning eller oreda? Oreda av stora mått, både i mitt hem och i mitt huvud! – Vilken röra äter du helst? Jag gillar inte majonnäs, det känns flottigt…
-
Små grubblerier i vinterkylan
Det är nu några dagar sedan jag träffade min nya husläkare. Jag funderar lite på vad vi resonerade om och vad vi eventuellt kom fram till. Han hade ögnat igenom min sjukjournal innan mitt besök men han frågade hur länge jag haft kännedom om mitt igentäppta halskärl. När han hörde hur många år sedan det var så såg han väldigt förvånad ut, något som i efterhan har fått mig fundersam. Jag har en känsla av att han kanske inte trodde att man överlever såpass länge med en såpass allvarlig åkomma. Jag tycker ju själv inte att jag har särskilt mycket sämre livskvalitet, visst, hjärnan funkar inte som förut, minnet sviktar…











