Nu när vi varit borta härifrån bygden några år är det skoj att återupptäcka gamla smultronställen. Ett sånt ställe är Närssjön som vi ofta besökte redan i slutet av 90-talet då vi bodde i ett torp i Kölaråsen. Sedermera har Närsenborna ordnat en vandringsled runt sjön. Numera finns både vindskydd och övernattningsstugor längs leden som är fyra dagsetapper lång. Vi hade tänkt oss en promenad åt endera håller längs leden för att väcka aptiten inför korvgrillningen. Vi börjar traska, och kommer snart till stora myrar och då blir vi lite fundersamma. Och mycket riktigt, plötsligt tränger vattnet igenom mossan och det blir tvärstopp för vidare promenad. Trist att det inte…

Våren går mot sitt slut och sommaren står för dörren.. För mig är liljekonvaljen den ultimata vårblomman, ännu är den i sin linda hos mig, men nu efter helgens värme tror jag att de ska vara plockbara imorgon. Tänk vilken underbar doftexplosion som väntar! Vitsippshaven kämpar på men går obevekligt mot sin undergång, för denna gång.. Häggen blommar för fullt.. liksom hjortronen Bland ätbara växter är det nu tid att krydda maten lite extra med harsyra och att plocka granskott till dricka eller sirap. Vårens första murklor ligger nu på tork.. och paketet innehållande badkläderna har kommit, så nu får det gärna bli badväder! Bonusdottern Veronica har idag tagit premiärdoppet…

I förmiddags efter en god och lång natts sömn diskuterades livligt vid köksbordet vad dagens program skulle bestå av. Vi bläddrade i tidningen som föreslog bl.a Ludvika marknad, Leksands medeltidsmarknad, loppisar i stan, växtmarknader och en massa annat. Men då kvicksilvret redan visade på 20 grader och AC saknas i bilen så hade vi ingen större lust att tillbringa timmar i en het bil med en pipig hund. Istället valde vi Beach 2013 i hemmatrakten Och tänk att vi lyckades lura Blinka att hämta pinne i sjön, det har inte hänt på flera år! Sen blev det race på stranden för att snabbt torka och bli varm Det blir nog…

Redan i början av våren hade vi tänkt åka och titta på Styggens stuga utanför Frösaråsen, men då var väglaget sådant att vi fick tänka om. Det var helt omöjligt att ta sig fram på tjälskadad mjuk skogsväg. Men i helgen gick det bättre! Vi parkerade bilen vid informationstavlan och traskade rakt in i spenaten. Mitt i skogen var en fin gärdsgård uppsatt och man kände historiens vingslag. Och innanför gärdsgården står en liten och mycket annorlunda stuga! ”Styggen” eller Carl-Olof Persson, blev under sin levnad känd som trollkunnig och försvuren till mörkrets furste. Han levde i sin simpla boning som han själv byggt, med ena gaveln bestående av en…