Jag har läst..

En tid för mirakel av Karen Thompson Walker

Vad händer när jordens rotation förändras?
När dagar och nätter bara blir längre och längre?
När allt vi tagit för givet inte längre går att lita på?

Elvaåriga Julia bor i Kalifornien med sina föräldrar och två katter.
En dag meddelar myndigheterna att något mycket märkligt håller på att hända.
Jorden har börjat snurra långsammare: dygnen utökas med minuter och så småningom timmar.
Sedan kommer illavarslande tecken.
Fåglar dör, valar strandar, livsmedelsproduktionen är i fara. Håller jorden på att gå under?
Men i skuggan av detta kaos går livet trots allt vidare.
För Julia är vardaglia problem minst lika verkliga.
Som till exempel oron för att föräldrarna ska skilja sig, vad man gör när ens bästis inte längre vill prata med en, och inte minst, den första kärleken.

Detta var en fantasieggande berättelse, en dystopi, en uppväxtskildring, en SF-light-roman, ja den var verkligen inte lätt att placera i något fack.
Undergången är nära, det råder ingen tvekan om, frågan är hur det känns då dygnet har mer än 40 timmar, då en del lever i realtid och en del bestämmer sig för att följa en klocka och leva som förut i 24-timmarcykler.
Strålningen ökar, växter och djur dör, ändå fortsätter människorna sina liv i det lilla.
Historien är fängslande och vackert berättad,och jag kan förstå att man inte kan ta med alla aspekter av en dylik katastrof, det skulle bli alltför omfattande och rörigt.
Men, jag kan liksom inte nöja mig med den skildringen jag får här, jag funderar över ekonomiska aspekter, jag funderar över krig och fred på jorden när extrema händelser sker, ja det finns mycket som man helt enkelt inte med ett ord berör.
Den unga flickans föräldrar fortsätter att jobba, flickan fortsätter i skolan trots att många hoppar av.
Nya samhällen bildas ute i öknen av grupperingar som vill leva i realtid. Men hur klarar vår kropp att vaka så länge och att sova lika länge. Människor blir också sjuka, i “syndromet”, en del kroniskt men hanterbart, andra allvarligt så småningom dödligt.
Den skira kärlekshistorien är ömt och fint beskriven, och att ungdomar inte går omkring och funderar på hur snart livet ska ta slut har vi ju vetat evinnerliga tider. För ungdomar finns hägrar alltid en framtid, oavsett att den kanske kommer i en annan form än man kan tro.
De vuxna däremot, deras känslor och upplevelser får vi veta mycket lite om i den här boken som helt koncenterar sig på den unga flickans perspektiv.
Och det är inte illa det, jag får väl själv spåna vidare i min fantasi, tänk om….
Mitt betyg ***

Sista resan av Carsten Jensen

Marinmålaren Carl Rasmussen har nått stora framgångar med sina vackra målningar av segelfartyg, himmel och hav och har skapat ett gott liv för sig och sin familj i staden Marstal på Aerö i Danmark.
Men 1893, när han är i femtioårsåldern, vill han göra upp med sin dragning till det idylliska, sluta måla väggprydnader och hitta tillbaka till konsten.
Han reser till Grönland för att försöka finna den inspiration som fyllde honom när han var ung konstnär och hade fattat det ovanliga beslutet att resa norrut.
Då ledde Grönlandsresan till hans genombrott, men den här gången leder den till ett sammanbrott.

Författaren växte upp i Marstal med Carl Rasmussens målningar omkring sig och fascinerades av hans liv och oväntade död.Carsten Jensen har läst hans brev, talat med människor som kände honom och tolkat hans målningar.

Detta är en ordkonstnärs gripande skildring av en bildkonstnärs kamp med sig själv, sitt liv och sina uttrycksmedel.
Jag läste för några år sedan en annan bok av författaren, nämligen Vi, de drunknade, och den var en total läsupplevelse, den hade allt!
Denna roman är inte lika intensiv, men den är mycket välskriven.
Är man som jag inte begiven i konstnärskretsar blir det förstås lite svårare att leva sig in i konstnärens livsvillkor, men det är ju en utmaning att försöka, och jag har alltid velat spränga gränser och vidga mina vyer, om inte annat så gör jag det i min läsfåtölj!
Denne konstnär har beslutat sig för att alltid måla vackra målningar, sådana som folk vill ha hängande på sina väggar.
Han träffar franska konstnärer som skildrar det verkliga, fula livet och tycker det är vämjeligt, både i sina groteska former och även de grälla färgerna reagerar han starkt emot.
En familjefar som har 8 barn, en fru som från början var ett substitut för hans älskade, ett i de yttre ramarna ombonat liv utan konstnärskretsens armod så upplever han ändå dalar och stormande känslor i sitt inre och ibland fruktar han både sin död och att mista sitt förstånd.
Mitt betyg ***