Det är så oskönt! Ett ord som inte ens finns men som beskriver precis hur jag känner det i den stränga kylan som råder. Det är oskönt att vistas ute, kallare än 10 minusgrader är inte skönt! Jag kan faktiskt inte minnas något år som vi haft så kallt så länge och så tidigt på vintern som i år. Min spark är så lite använd att den kommer att hinna rosta fast innan vintern är över. Det kärvar i snön, ögonen rinner, näsan rinner, glasögonen immar igen och det biter i kinderna. Inifrån ser det förrädiskt lockande ut med sol och snöklädda träd men så snart nästippen hamnat utanför dörren…

Igår kväll var vi i bystugan och intog en julbuffé. Ca 30 bybor samlades och åt tillsammans, en trevlig tradition! Dryck tog var och en med sig, det blev en snaps till sillen… Ett mindre urval av julmat serverades, sill, lax, jansson, prinskorv, köttbullar, skinka. Men, varför har man rostbiff, kalvsylta och ägghalvor på julbordet? Jag hade hellre ersatt dem med julrätter såsom rullsylta och julkorv o dylikt. Och efterrätten då, inte ris a la Malta eller risgrynsgröt utan ostkaka! Det var för mig ett helt främmande val… Nåväl, på mitt eget julbord står de rätter jag själv vill ha, äggen får vänta till påsk och rostbiffen till sommaren! Bjuder…

Vilken konstig helg det blev! Redan i lördags gick strömmen ett par gånger, en av gångerna var det redan mörkt ute och vi var bjudna på fika hos grannen. Dom hade hunnit med att brygga kaffet så vi gick över med en liten ficklampa som ledsagare, huvvaligen va mörkt det var på byn! Efter någon timme kom strömmen tillbaka men på söndag var det åter dags. Det kändes som om det var minst femtielva avbrott av diverse längd, i verkligheten var det kanske bortåt ett tiotal gånger som strömmen bröts. Upp mot en timme kunde avbrottet vara, ibland var det bara några minuter. Förfärligt irriterande när man skulle sitta framför…