Idag känner jag äntligen att jag är i form för att gå ut! Ända sedan vi kom hem har jag haft så förbenat ont, i ryggen, i vristen och i fötterna. Det känns ganska tröstlöst att kroppen inte orkar …den blir bara sämre och sämre.. Bara att sitta i bilen i tre timmar är nog för att knäcka ryggen på mig. Men det var det värt, och jag är ju inte ensam om att ha problem med en trilskande kropp! Men ibland undrar jag hur det blir om jag lever några år till…hur länge klarar jag av hundpromenaderna och att gå i skog och mark? Nu har jag en utmaning…

När vi hade bekantat oss med Dexter och Carla gick vi och tittade på rovdjursutställningen ”De fem stora” Med på ett hörn fanns också det farligaste rovdjuret av alla, Homo sapiens! Djurparken stänger klockan fem men eftersom vi bodde på hotellet inne i parken hade vi tillgång till den dygnet runt! Det skulle vi självklart utnyttja och påbörjade vår promenad när alla andra gått hem! Denna breda träspång är tre kilometer lång och går runt hela parken, mycket behaglig att gå på, dessvärre bar det uppför halva sträckan och nerför andra halvan…puh Först såg vi en ståtlig älgtjur Nästa tjur var en ren med en mäktig krona! Jag fick även…

….Hälsingland! Här, bakom stängda grindar hamnade vi på vår minisemester! I detta fina rum med en stor rund säng och ett stort panoramafönster bodde vi Det ligger bajskorvar utanför fönstret…hmmmm Jag tror bestämt någon smyger omkring bland träden.. Jamen, visst är det! En ulv utan fårakläder! betydligt vackrare, maffigare och stiligare än jag kunnat föreställa mig … Får jag lov att presentera: Alfaparet Dexter och Carla som bor på Järvzoo i Järvsö. Vi skyndar oss ut ur rummet för att se de underbara djuren i verkligheten Jag lovar att detta var ett mäktigt ögonblick! Vi stod alldeles vid stängslet och jag hade kunnat sträcka ut min hand och klappa honom!…

Alltid är jag sent ute…. Förra veckan när jag besökte Cassels under inspelningen av Antikrundan kom jag på att jag ännu inte besökt Disponentparken i sommar! Förra året gjorde vi ett besök där fram i september och i år skulle vi minsann komma redan under högsommaren! Igår när Blinka och jag var ensamma hemma beslöt jag mig för en promenad i parken, och tack o lov fanns det lite blomsterprakt kvar att njuta av! Nu ska ni inte tro att jag tänker namnge en enda av blomstren, för det kan jag inte! Hade det varit svampar hade jag kanske lyckats, men vad gäller blommor så saknas nog intresset och därmed…