-
Nu kör vi version 2:0 av Selfie med ord!
Klimakteriehäxan har väckt till liv en ny omgång, något modulerad, av den roliga utmaningen Selfie med ord Självklart är jag med i gänget och ger här mina svar på första veckans rubrik I garderoben Plagget som klär mig bäst Det var ingen enkel fråga, kort och mullig som jag är så passar inga kläder så bra. Men en lång tunika ovanpå byxor inbillar jag mig ger mig en lite längre och slankare siluett. Plagget som jag tar på mig oftast Det är beroende på årstid, nu på vintern är det en varm tröja som är viktigast Vem behöver en regnjacka? Alla som vill eller behöver ha händerna fria i regnet,…
-
Skyltsöndag # 451
Sista skyltsöndagen för året, bjuder på rätt konventionella skyltar från Falun, och en riktig höjdare på slutet… Julpyntad entré vid Hotell Bergmästaren Hifi klubben har flera stora skyltfönster mitt i stan vid bussterminalen, jag har aldrig sett någon gå in genom dörren här. Den här skyltningen är genial, samtliga skyltfönster hos Flugger färg inramas av denna rollande målare. Avslutar med en skylt jag slarvläste först och inte förstod vitsen med, men sen såg jag! Ibland önskar man att man kunde…Tack Kajsa för bidraget! BP förvaltar skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här Väl mött med nya skyltar á la 2024! Häng på du också!
-
Söndags-smakbit # 52
Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Jag läser Mina män av Victoria Kielland, en litterär fantasiroman inspirerad av faktiska händelser från slutet av 1800-talets USA där huvudpersonen blev en av historiens värsta seriemördare. Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer. Smakbit sid. 128 ”Hon tänkte på allt som hade hänt, den enorma bristen på detaljer. Lukten från diskvattnet hade fört tillbaka Mads rakt in i hennes kropp. Alla handlingar hade ramlat ned på varandra, fört upp döden i dagsljuset och dragit med sig rötter från det hinsides och gjort det svårt för henne…
-
Fem-en-fredag #52 Gott slut 2023 / Färgsprakande fredag
# 52 Gott slut 2023 – Vad var det bästa med 2023? Onekligen säger jag min flytt, den tjugoåttonde i raden om jag räknat rätt. Äntligen kom jag närmare civilisationen med vettiga bussförbindelser till stan o till familjen. (foto taget vid Sundbornsån) Nu när jag tittar på dokumentärserien om Carl och Karin Larsson i Sundborn (min förra boplats) så kan jag känna ett sug till den vackra byn, men det fungerar inte att bo på landet utan tillgång till bil. – Vad ser du fram emot med ett nytt år? Att både Daniel och jag orkar hänga med och utforska nya tassemarker när vintern släpper greppet – Gjorde du vad…











